Bloggen var nyss låst pga tråkigheter men är nu öppen igen. Jag hoppas att den kan förbli så också. Vi får se.

I skrivande stund ligger Max och sover ute i vagnen och lika så Tove, fast bredvid mig i soffan. Jag har alla tre pardörrarna öppna så jag kan se ut till trädgården där vagnen står. Jag vill kunna se så fort Max vaknar.

Nyss satt jag och tittade ut och lät tankarna flyga fritt. De hamnade hos mamma, som det gör ganska ofta. Hela mitt väsen fylldes av längtan efter min mamma när jag satt djupt försjunken i mina minnesbilder och tankar om henne. Och precis då flög en liten fågel och satte sig på suffletten precis ovanför Max.

Man kan tolka in tecken i precis allt, det vet jag. Men just nu i denna stund väljer jag att tro att det var min mamma som hälsade på och ville visa det på nåt sätt. Det behöver jag få tro just nu, när mycket är upp och ner.
Om du bara visste mamma... Men det kanske du gör?