Graviditet - en dans på rosor?
Jag är givetvis överlycklig av att snart få ännu ett barn, men den fysiska förvandlingen som sker med mig är inget jag trivs med. Förutom att bli ett nervvrak och grinig medmänniska så känner jag mig enorm! Och det är inte bara inbillning. Min kropp lägger på sig mycket vikt och vätska som gravid, det var samma visa förra gången. Detta gör att jag känner mig stor och tung som ett kassaskåp. Och mitt vanliga tillstånd som aktiv och farfylld människa förbyts av att bli stillstittande och iaktagande. Vilket leder till att jag tänker mer, där jag sitter och så kommer känslorna av oro... Och så är den onda cirkeln igång!
MEN! Som tur är vet jag ju nu, second time around, att detta bara är pga alla hormoner och att jag snart kommer kunna vara mitt vaniga gamla jag igen när jag fött mitt barn och livets nya rutiner börjar bildas och fastna. Hur som helst, så är det ändå inget vidare att känna och må så här.
Jag pratade med min svärmor igår om detta; hur man upplever och känner sig som gravid. Hon hade älskat att vara gravid och just känt sig mer vacker än annars. Men hon sa att hon i vanliga fall var väldigt mager och tyckte om de kvinnliga kurvorna som graviditeten medförde.
Så här harmoniskt känns det inte för mig.
Ännu har detta inte hänt denna gången. Hoppas på att slippa det - snälla be en bön för mig? Hitills upplever jag "bara" halsbränna, acne, andnöd, viktuppgång på 15 kg, oro, tappad sexlust, konstanta hungerskänslor (tack och lov att jag har lite disiplin annars hade jag varit ännu större än jag är) och en mycket obekväm känsla av att inte få plats i mig själv. Kändes precis samma förra gången.
Nu eller aldrig och för resten av mitt liv.
Är det något jag ska göra för mig själv så är det att ge mig själv gåvan av kunna sluta vara min egen obarhärtiga domare. Sluta döma mig själv så hårt. Jag vill börja tro på mig själv. Vara snäll mot mig själv.
Den fysiska person som så länge dömt mig, som satt de djupa spåren av otrillräcklighet inom mig, kan jag hålla mig långt borta ifrån geografiskt. Men den fiktiva person (som är en avbild av den fysiska) befinner sig nära mig oavsett vart jag befinner mig på vår planet. Nära om jag så vore på månen. Det är detta jag ska bli fri ifrån. Det kommer bli min 30 års present till mig själv.
Jag vill sluta döma mig själv så hårt. Jag vill befria mig själv och inte ha saker, människor och situationer som jag undviker för att inte må dåligt. Nu är det dags. Hoppas att den jag ska träffa nästa vecka "ser mig" och förstår. Jag hoppas att denne kan få ur och fram det som jag bär på. Och jag hoppas att denne tror på mig. För jag är verkligen less på att bli misstrodd och undanskuffad. Detta är verkligt och allvarligt för mig.
Jag vill ta mig ut till andra sidan. Få detta att försvinna en gång för alla. Resten av mitt liv väntar på mig.
Mandelmassapraliner.
Detta är en av Tobias favoriter när det kommer till julgodis. Att de är busenkla att göra och underbart goda är underbart!
Vill du testa? Du behöver:
Ett paket mandelmassa
Ett paket choklad - jag brukar ta mörk, men det funkar med ljus
Karamellfärg - valfri färg, jag använder röd
Tandpetare
Potatisar
Börja med att färga mandelsmassan och knåda den mjuk.
Forma sedan till bollar i lämplig storlek efter eget tyckte och smak.
Smält sedan chokladen över vattenbad.
Ta en lämplig form och fyll den med okokta potatisar.
Detta kommer vara basen till "torkställningen".
Sen stoppar man en tandpetare i varje boll och doppar dem i den smälta chokladen.
Försök täcka hela bollen med choklad, ta gärna hjälp av en sked.
Låt den överflödiga chokladen rinna av i kastrullen innan du sticker ner
tandpetaren i potatisen för torkning. Ställ bollarna gärna i kylen när de torkar.
Sen när pralinerna stelnat så är det bara att vrida av dem från tandpetaren
och lägga upp dem i en skål och servera! Förvara den kallt annars smälter
chokladen ich pralinerna klibbar ihop sig. Lycka till!
Max julklappar och önskelista.
Ett färgglatt dragdjur
Ett fint pussel i 6 delar
En DVD-box (mini, tre serier i ett).
Kalles Klätterträd älskar Max, så vi tänkte att han
kanske gillar de två andra också
Ett instrument med bjällror
En flöjt
Och en xylofon - dock inte exakt den på bilden.
Hittade ingen exakt bild.
För familj och vänner som läser och undrar vad Max önskar sig i julklapp kan jag tipsa om följande
* Böcker - Max älskar att bläddra själv och när man läser för honom, dock inte för långa meningar och gärna med tjocka blad.
* Leksaksverktygslåda - så att hans pappa kanske får ha sin i fred.
* Kylskåpsmagneter
* Askar och små behållare med lock som han kan öppna själv
* Lektält - vet att det finns ett på Ikea för en rätt så billig penning (klicka på länken)
* Kritor till småbarn
* Allt som blinkar, lyser och gör ljud
Lussekatter.
Idag bakade jag andra omgången av lussekatter för den här säsongen. De går åt här hemma. Max fullstängigt älskar dem och säger
- Mmmmmhh!
så fort han får synpå en lussekatt. Vilket är "maxiska" för något i stil med
- Ge mig, nu!
Så vad göra när de förra tog slut? Jo, jag bakar givetvis nya! Det blev några stycken, så jag frös in hälften i hopp om att ha några kvar tills nästa vecka när vi ska fira Lucia.
Vackert gul saffransdeg i ett stort fat från Gränsfors Krukmakeri
Nu ska degen bara jäsa till dubbel storlek under bakduk.
Nån timme senare hade vi massor av saftiga lussekatter igen. Härligt!
Jag är fullständigt okapabel till att baka små lussekatter.
Men hey... värre saker kan man ju vara okapabel till.
Vitt är alltid rätt hemma hos oss.
En vit skål på fot som jag hittade på loppisen här i Gnarp nyligen.
Jag tycker den är fin. Den ser ut lite som en utslagen blomma.
Lite som en vitsippa.
Sånt som går i arv.
Denna fina duk som man ska ha under granen har Tobias farmor gjort.
Tycker det var kul att vi blev tillfrågade om vi ville ha den. Det ville vi givetvis!
Jag tycker den är charmig. Och det känns mysigt att ha något kvar av Tobias farmor,
som tyvärr inte lever idag. Den ska vi hitta en fin plats för här hemma i jul!
Tobias farmor har sytt varje stygn.
Den är så där traditionellt jul-vacker tycker jag.
Ljusstakar.
En gammal härlig adventsljusstake
Lite nött och sliten, men ändå så fin!
Denna typen av ljusstake har jag fått lära mig
heter något i stil med "klotljusstake".
Jag älskar dessa klotljusstakar, de finns i flera former, som ni säkert vet. Jag ska samla på mig många härligt röda ljusstakar i trä att ha här hemma. Vill ha några st i varje rum i huset. En klar fördel med att ha flyttat norr ut är att loppis utbudet är mycket större än i södra Sverige. Och det finns både mycket mer fina roliga saker att fynda här omkring som dessutom är mindre än hälften så dyrt. Det ni! 1 - 0 till Norrland!
Stjärnlampan.
Visst är den läcker, min stjärnlampa?
Jag hittade den tillsammans med min svägerska
på en söt liten antikaffär i höstas.
Underbar från alla vinklar.
Ibland har man tur och snubblar över små guldkorn till rimmligt pris.
Maxen
Max är ute i sin nya overall med mamma, pappa & Majlo.
Vi ska elda upp skräp från renoveringen i tunnan på gården.
Maximiliam Love 1 år gammal
Kransar. Fortsättningen.
Kransstomme
Jag tog bara det ris jag hittade här på vår gård. Det råkade bli sånna här röda fina stjälkar. De var sega och bra. När jag fick ihop den till en lämplig storlek/ring så virade jag runt runt runt tills stomme var lagon tjock, enligt mitt tycke. Sen lät jag dem torka i några veckor, så de fäste sig bra.
Verktyg
På bilden ovan ser ni vad som är bra att ha när man gör kransar; tunn ståltråd och tång. Även en sax kan vara bra att ha och givetvis granris. Jag gick ut och klippte av topparna på grangrenarna lite här och var där jag bor. Granristopparna jag klippte av var ca 5-8 cm långa. Sen tar man stommen, fäster ståltråden och buntar ihop små buketter av granris som man sedan fäster med ståltråden (som man virar runt) och jobbar sig hela vägen runt stommen tills den är täckt.
Granris
När jag virat klart och kransarna var helt klädda fäste jag en röd rosett längst ner. När jag och Max var på stan med våra vänner i fredags hittade jag sånt där band som man använder runt midjan när man är med i ett Luciatåg. Bandet är inte av superkvalitet, men det gör ju inget för det är inget jag ska spara på sen efter julen är över och kransarna kaserade.
Visst blev det fint? Nu fattas bara snön (som nyss kom, men försvann lika fort igen). Jag blir glad av sånt här julpynt och det känns lite extra roligt när man får gäster som kommer och knackar på.
Förberedelser inför jul - dag ett.
Tre hjärtan i blodrött fleecetyg som jag knåpat ihop.
De sitter ihop med ett smalt vitt siden band.
Fin och enkel dekoration att hänga på dörren.
Jag älskar julen! Min mamma älskade också julen och var en duktig pyntare och förberederska på många vis. Dock har/hade vi inte samma smak på juldekorationer. Men den känsla hon fick till inför jul ska jag försöka att immitera för Max (och lilla-syskonets) skull.
En av tre kransar till våra dörrar på bottenvåningen
En av tre kransar som snart är färdig. Riset och Max tålamod räckte inte riktigt. Men vi tar nya tag imorn och försöker göra klar även krans nummer två. Stommen är gjord av ris som jag flätat ihop till en rund stomme. Kan ta kort imorn innan jag klär nästa så får ni se. Sem har jag gått runt här hemma på tomten och klippt av små kvistar av granris som jag fäster på kransens stomme med tunn ståltråd. Blir ju jättefint tycker jag.
Jag är mycket för att dekorera men det ska vara enkelt och inte pråligt. Och givetvis gärna gamla saker - men det kunde ni kanske gissat, hehe?!
Max sittsäck.
En av presenterna Max fick av mamma och pappa när han fyllde år var en egen sittsäck. Han sitter gärna i den när han ser på barnprogram på tvn. Mysigt!
Jag beställde mönster, fylling och tyg till både säcken och överdrag från ett företag på nätet. Men något blev fel i beställningen så jag fick inte tillräckligt med tyg till överdraget.
Så här ser ivf själva säcken ut. Får beställa mer tyg till att klä den i vid ett senare tillfälle.
Håller ingång fingrarna.
Här ska ni få se lite smått och gott som jag sysslat med för att skingra mina tankar. När jag pysslar och är kreativ så flyr jag från alla tankar och känslor som jag annars alltid går och bär på. Vad vore jag utan min fantasi, ögon och mina händer? Jag vet inte...?
Denna kökssoffa har min mamma sovit i som liten. Jag vill inte förändra den. Jag vill att den är som den är, den påminner om mamma. Men dynan fick ett nytt tyg och häftades fast i bänkskivan så den inte åker runt/av så lätt.
Valde ett mörkt och mönstrat tyg så att inte minsta lilla fläck som kommer på tyget syns.
Min fina svägerska Frida bad mig hjälpa henne att sy en dyna till sin bänk i hallen. Så här blev det!
Riktigt fint tyg som man blir glad av!
