Priset?
Jag kan inte tro att du finns hos Gud. Gud finns inte för mig. Han kan inte finnas. För finns Gud så lät han dig dö. Så många hundra tusentals gånger jag tiggde, bad och grät till Gud att han inte skulle ta dig ifrån mig när du var sjuk, mamma. Du var ju den enda människan i världen som jag litade på och som förstod mig. Som såg mig och lät mig vara som jag är. Jag hade ju ingen annan. Gud har ju alla, varför måste han då ta min enda ifrån mig? Gud får inte finnas för jag kan inte förklara i ord vilka starka och negativa känslor jag hyser för detta väsen som sviker mig så, som inte fanns där och som inte hörde mig. Jag är arg. Det är inget jag styr över. Arg och ledsen. Och det tycks aldrig gå över. Jag bara bär det, varje dag, olika bra och på olika sätt.
Jag funderar ofta på om det finns någon snedvriden "rättvisa" här i livet... Jag har länge haft en egen teori kring att saker och ting har olika priser i livet. Jag är idag väldigt lyckligt lottad med en fantastisk man som både är vacker, intelligent och framför allt snäll. Och jag har två fantastiska barn som får mig att le och lär mig nya saker varje dag. Jag har en egen familj som älskar mig, som ger mig trygghet och älskar mig precis som jag är. Det är få förunnad rikedom, det är jag medveten om. Dessa tre individer är det mest dyrbara jag har, de är min trygghet och jag älskar dem över allt annat.
Var min mamma priset för all denna rikedom och lycka? Måste man offra något för att få något? Det kanske är en absurd och makaber tanke, men jag ställer mig själv just denna fråga ofta. Det var ett dyrt pris.
Jag vill mer.
Just nu är jag mammaledig med mina två fantastiska barn. Men om några månader måste jag komma tillbaka till verkligheten igen och göra något för att livnära mig och min familj.
Jag kan absolut ta ett "vanligt arbete" och kommer förmodligen göra det också. Men jag vill något mer. Jag vill göra något som gör mig lycklig och som sprider glädje till andra. Och så vill jag integrera och sprida mitt budskap om "ett enklare liv". Men hur?!
En idé är att öppna någon form av lanthandel. Med ekologiska, närodlade/producerade produkter med en känsla av enkelhet och kanske lite vintage/loppis feeling? Det finns många lanthandelsbutiker där ute, vad skulle göra min unik? Och vad behövs? Vart skulle butiken vara? Samt hur ska jag locka till mig människor?
Det är mycket jobb att vara egen. Men det kan ju bli bra och vara värt det - ifall man lyckas.
Jag vill nåt mer än att bara knota på för någon annan.
När jag blir stor.
Jag har en dröm. Det handlar om vad jag vill göra när jag blir "stor". Drömmen har jag haft i några år och jag vet att jag i det stora hela hade varit riktigt bra på just detta. Men det är inte det enklaste att genomföra.
Jag drömmer om att äga och driva ett litet bed and breakfast, gärna i ett land med lite varmare klimat.
Det behöver inte vara stort. Det räcker gott och väl med 5-6 rum. Och det får gärna vara i ett litet äldre hus.
Hade det inte varit så krångligt med regler för mathållning, byråkrati för eget företag och allt med PR, så hade jag lätt kunnat tänka mig ett BnB här i Sverige. Men det är som sagt lite för krångligt.
Det är jäkligt synd. För det hade blivit så bra. Jag hade inrett små enkla men mysiga rum med fokus på sköna sängar. Finns ju inget värre än hårda obekväma sängar när man är ute och reser. Sover man skönt så blir man på bra humör och det innebär glada gäster.
Och sen hade jag erbjudit halvpension med frukostbuffé och två rätters middag: huvudrätt/varmrätt (med vegetariskt alternativ) och efterrätt.
Åh vad bra det hade blivit. Vem vet, det kanske blir verklighet av min dröm en dag?
Fynd för miljö och ekonomi.
Beslut.
Efter att ha diskuterat detta med min bästa samtalspartner - min man, har jag nu bestämt mig för att helt enkelt sluta. Jag ska sluta oroa mig. Jag ska solla bort det jag inte hinner med. Och framför allt inte har någon lust till. Livet blir ju outhärdligt om jag ska gå och må dåligt över saker jag inte kan rå för varje dag.
Så idag vaknade jag på bra humör med en känsla av att fånga dagen och släppa taget. Jag är dålig på att släppa taget. Men nu idag, i denna stund, har jag släpt. Känslan jag fick av mitt beslut är överväldigande! Nu ska jag njuta! Njuta av hösten och vad som komma skall. Om bara tio dagar kommer något stor att ske. Och det vill jag bemöta med ett öppet sinne och med ren gädje. Ingen mer oro.
Apropå att njuta, vilken vacker höst det är utanför fönstret. Se bara på alla fina färger!
Våra vackra handgjorda marshallhållare
som Tobias bror Fredrik Thelin smidit åt oss
Visst?
Hade velat köpa pumpor och göra lyktor av. Undrar vart man kan få tag på det här uppe? Till nästa höst ska vi ordla egna. De lyser så vacker om kvällarna.
