Jag har en dröm. Det handlar om vad jag vill göra när jag blir "stor". Drömmen har jag haft i några år och jag vet att jag i det stora hela hade varit riktigt bra på just detta. Men det är inte det enklaste att genomföra.

Jag drömmer om att äga och driva ett litet bed and breakfast, gärna i ett land med lite varmare klimat.
Det behöver inte vara stort. Det räcker gott och väl med 5-6 rum. Och det får gärna vara i ett litet äldre hus.

Hade det inte varit så krångligt med regler för mathållning, byråkrati för eget företag och allt med PR, så hade jag lätt kunnat tänka mig ett BnB här i Sverige. Men det är som sagt lite för krångligt.

Det är jäkligt synd. För det hade blivit så bra. Jag hade inrett små enkla men mysiga rum med fokus på sköna sängar. Finns ju inget värre än hårda obekväma sängar när man är ute och reser. Sover man skönt så blir man på bra humör och det innebär glada gäster.

Och sen hade jag erbjudit halvpension med frukostbuffé och två rätters middag: huvudrätt/varmrätt (med vegetariskt alternativ) och efterrätt.

Åh vad bra det hade blivit. Vem vet, det kanske blir verklighet av min dröm en dag?

Precis som jag misstänkte, och minns ifrån när Max var liten, så händer de mest fantastiska sakerna efter dessa "åskmolnsperioder". Mitt upp i en period av tillväxt, dålig sömn, oro, gnäll och frustration så händer det. Tove ler sitt första leende! Lyckan är gjord!

Både igår och idag har varit lite tuffa. Tove är mitt upp i en utvecklingsfas och tillväxtperiod. Det är inte ens i närheten av vad vi gick genom med storebror, men ändå stundvis kämpigt. Och tröttsamt.

Frustrationen över att känna sig otillräcklig som mamma när ens bebis bara är arg, ledsen och övertrött men ändå inte kan/vill sova, försvinner på en ynka sekund när ens ögonsten tittar på en och ler. Det är en obeskrivlig känsla av eufori som bara andra föräldrar kan förstå. Det gör det hela värt det, tusen gånger om!

Hennes leende är så fint. Hon har en smilgrop precis som storebror, pappa och mormor. Hoppas att hon fortsätter att le och gör det oftare. Förhoppningsvis kan jag visa er hur fint hon ler på kort här på bloggen. Men tills dess får ni hålla till godo med detta foto från idag: Tove, 4 veckor och 3 dagar.

Idag spelar Tobias och en vän till honom in vokaler till en låt som Tobias gjort. Under tiden så tittar Max och jag på tv-kanalen Disney Junior - Max favoritkanal. Tove tar sig en lutare i soffan.

Senare idag har jag tänkt att så lite örter och grönsaker till trädgården i sommar. Det är lite i senaste laget, men men... Det har inte funnits tid och ork innan idag. Så när Tobias är klar i studion har jag tänkt skicka honom till affären för att köpa hem jord och gödsel.

Snart är sommaren och all härlig grönska här igen! I förrgår planterade jag om några kryddväxter i större lerkrukor. Det doftar så ljuvligt med färska kryddor!

Idag är det en månad sen vår Tove kom till världen! Vad fort det gått!

Just nu är hon inne i någon utvecklingsfaser. Hon är sen några dagar tillbaka inte lika harmonisk. Vill ligga tätt emot mig på nätterna och använda mig som napp. Och ingen annan än mamma duger. Minns att det var precis samma med Maxen runt en månadsstrecket.

Storebror sover dåligt han också, så vi är trötta allihop just nu. Men det är väl som sig bör, när man är småbarnsfamilj? Som mamma till nummer två, vet jag hur fort det går. Snart är detta förbi och vi sover bra allihop igen.

Vad tiden går fort. Denna veckan blir Tove en månad gammal. Känns som om det var igår som jag hade stor mage och svårt för att gå pga foglossning. Men här sitter jag nu, med en lite Tove-tott sovandes i knät.

Undrar hur det ska gå att vara hemma själv med både Max och Tove? När Max var liten och Tobias började jobba igen efter att ha varit hemma med oss i två veckor, så var jag inte ett dugg nervös inför att vara hemma på egen hand med honom. Men att jonglera både Max och Tove är mer än ett heltidsarbete.

Men på nåt sätt ska det väl gå. Det gäller bara att komma på bra rutiner som fungerar bra för oss. Och att vänja sig. Att vara två barnsförälder är fortfarande helt nytt och inget jag vant mig vid. Om jag tyckte jag hade mycket att stå i som mamma till Max så kan jag berätta att det är ingenting jämfört med att vara mamma till Max OCH Tove.

Men det är roligt! Jag jag är verkligen rik och lyckligt lottad som har fått två så fina, friska och underbara barn!

Idag tar vi och ignorerar det dåliga vädret. Det blir till att tvätta, leka med Max och Tove och kanske ta sig en motionsrunda på crosstrainern.

Egentligen får jag inte träna (hårt) innan det gått sex veckor - men jag får ta promenader med vagnen. Så jag tänkte att om jag tar det lugn och ställer in en låg växel så blir det ju som att promenera.

Att gå någon långpromenad i detta väder kommer inte på tal. Det regnar typ småspik. Tror inte ens att jag får med mig Majlo ut...

Idag har våren återuppstått här hos oss. Underbart! Efter frukost och en dusch tillsammans så tog jag med mig båda barnen och vovven med ut på en 40 min promenad. Det kändes jätteskönt att vara ute och röra på sig i det fina vädret.

Väl hemma igen sov Max och Tove middag i vagnen ute på gården. Medan vi var borta hade pappa Tobias satt igång med att sätta upp fårstängslet runt gården. Det är så bra att gården snart är Max-säkrad. Det kommer underlätta massor när vi ska vara hemma själva när Tobias är tillbaka på jobbet.

Sen kom Tobias bror med familj hit på lite fika och trädgårdshäng. Jättetrevligt! En alldeles strålande söndag och bra avslut på veckan.

En till omgång snö. Förhoppningsvis den sista. Tycker att våren kan ta oss med storm snart. För jag har ingen lust att promenera i detta

Fredag idag. Favoritdagen på veckan! Synd bara på vädret som är grått, blåsigt och trist. Hade velat gått en långpromenad idag men drar mig för att ge mig ut när vädret inte är så inbjudande.

Strax ska jag sätta igång med att städa upp här hemma. Det finns inget skönare än att huset är rent och fint inför helgen. Jag är nog lite av en perfektionist när det kommer till hur det ser ut hemma. Det är svårt för mig att koppla av om det är smutsigt och stökigt runt omkring mig. Och är det nåt jag vill kunna göra på helgen så är det att koppla av.

Trevlig helg mina vänner!

Nu är vi hemma igen efter att ha varit i stan och på BVC. Tove hade gått upp bra i vikt denna veckan också. Hela 200 g. Det gillar vi! Och på längden hade hon ökat med en halv cm.

Idag blir ju Tove tre veckor. Fasligt vad tiden susar iväg!

Just nu sitter jag på tåget till Hudiksvall med lillan i vagnen. Idag är vi på väg in till BVC för att väga och mäta Tovis. Det är mycket koll så här i början. Ska bli kul att se om hon gått upp lika mycket denna veckan som förra. Då ökade hon med 320 g och 1 cm på 9 dagar. Nu har det gått 7 dagar sen vi var där sist.

Tove börjar nu att vara vaken lite längre stunder. Det är roligt! Hon blir ju på så vis lite mer mänsklig än när hon bara sover och är vaken för att äta. Det som är lite synd (men också typiskt för bebisar) är att hon valt att ha en av sina längre vakna stunder mitt i natten, runt kl två till ca fyra. Men men, det lär ju förändras.

Idag blir alltså en tjejdag på stan. Skönt att komma ut och kika på annat. Och skönt med lite "egentid". Då blir det så mycket roligare att komma hem igen till resten av familjen.

Max, 17 månader. Mammas goaste kille! Vad stor han börjar bli. Inte klokt!

Borta bra men hemma (klart) bäst.

Natten spenderades hos svärföräldrarna pga att vi sanerade hemma för pälsängrar. Vi har haft det jättebra, som alltid! Men det är inte lika skönt att sova borta och inte i sin egen säng.

Vi hade med vår resesäng till Max, vilket han somnade lätt och fort i. Men sen när Tobias, Tove och jag skulle gå lägga oss också (ca 1,5 timme senare) så vaknade Max och kom aldrig riktigt till ro efter det.

Jag tror att jag fick max två timmar sömn sammanlagt. Men väldigt upphackat. Tove var ganska lugn och sov bra, men ville klart äta några gånger och använda mig som napp. Och Max vaknade av Toves grymtande och knorrande som hon har för sig när hon äter och inte sover djupt. Hemma och i vanliga fall sover ju Max i eget rum, så dessa bebisljud är inget som han är van vid. Eller uppskattar heller för den delen.

Runt kl tre ville Max sova bredvid mig. Pappa funkade inte. Tobias bristande tålamod (pga lite sömn) med en tjorvande och sparkande Max gjorde inte det hela bättre. Så vi fick byta plats ett tag. Mamma är bäst när han ska sova, tycker Max. Jag duger bäst till mat och sömn - alltid nåt!

När Max väl somnade om vaknade Tove och så vidare... Klockan fem vaknade Max pga att rullgardinen i rummet var för tunn och dagsljuset sken in. Då var det slut på allt vad natt och sömn hette. Tobias gick upp med Max. Jag tänkte sova en liten stund till. Men det tyckte in Tove som också vaknade och ville äta.

Behöver jag säga att det bara var att gilla läget och masa sig upp? Inte konstigt att vi är vimmelkantiga av trötthet idag. Som grädde på moset så har Tove haft ont i magen idag och inte velat/kunnat sova. Och Max ville inte heller sova nån längre stund mitt på dagen. Jag tror det beror på övertrötthet och svårigheter att komma till ro. Och kanske för han saknar att jag lägger honom. Jag saknar det också.

Det är svårt när man känner att man inte räcker till och vill dela på sig. Kloning vore nåt.
Vi hoppas att John Blund hälsar på oss extra länge i natt. För det behöver vi alla fyra. Speciellt mamma och pappa.

Idag besprutas vårt hus Villa Söromån. Problemet bakom besprutningen är de små (jobbiga) krypen pälsängrar. Men idag ska de bekämpas! De är vanliga i gamla hus och med ett hus från 1860-talet hamnar vi lätt inom den kategorin.

Hoppas vi blir av med dem nu!

En av de bästa bilderna på min favoritkille.

Igår var Max iväg med pappa, farmor och två kusiner på badhuset i Matfors. Det var barnsim med 30 grader i vattnet. Max tyckte det var succé!!

När Max var nyfödd så funkade det inte att få igång amningen. När jag ser tillbaka på hur det var, med facit i hand, kan jag svära på att det som satte käppar i amningshjulen var att Max hade kolik - redan från start. Han hade så ont och bara skrek och skrek. Stackars liten! Det gjorde att amningen låste sig totalt. Inte så konstigt egentligen.

Med Tove funkar amningen bra. Men hon skriker inte dygnet runt vilket gör att jag inte alla känner mig stressad. Och inget låser sig.
Så man kan säga att amning är något nytt för mig. Jag "hobbyammade" Max lite då och då, men det var ju inte alls i samma grad av hur mycket Tove ammas.

Jag fick höra av många att man blev törstig och hungrig av att amma. Men riktigt hur törstig och hungrig hade jag nog inte fattat. Jisses vad jag baljar i mig vätska men ändå så hade jag snudd på migrän både igår och i förrgår. Jag kopplade inte alls samman huvudvärken med amning till att börja med, utan det var Tobias som sa att han trodde de hängde ihop. Och det visade sig att han hade rätt. Så idag har jag ökat vätskeintaget ÄNNU mer! Jag tror jag redan druckit tre liter idag och klockan är bara tio i ett.

Fick ni som läser också ont i huvudet av att amma? Är det nåt som främst sker i början tro?

Jag njuter! Inte bara av att ha en ny liten bebis som både äter och sover bra. Eller att numera kunna ha Max i knät igen.

Utan även av att kunna göra små triviala saker igen, så som att ta mig upp ur soffan och gå iväg utan att känna av en blixtrande foglossning. Jag kan ligga på rygg och se på tv i sängen igen, utan att få andnöd. Jag kan gå på promenader. Jag kan enkelt nå saker som ligger på golvet.

Jag kan se mina fötter. Och jag kan raka benen igen!! Fantastiskt! Jag älskar att inte vara höggravid. Det är ju så mycket mer mysigt att ha sina barn på utsidan magen än på insidan.

Imorn blir Tove-tott två veckor gammal. Vad fort det gått! Känns som 15 minuter sen jag satt höggravid på britsen i operationssalen och bävade inför ryggbedövningen inför kejsarsnittet. Men imorn är det 14 dagar sen.

Det går jättebra än så länge att vara mamma till två. Tove är en riktig sömntuta som sover jättebra i egen säng/vagga bredvid min sida av sängen. Jag har valt att både amma och ge ersättning. Det ger oss lite mer frihet känns det som. På så vis kan även pappa vara med och mata ibland och när det krisar med tid pga en otålig storebror så kan en flaska ersättning vara ens räddare i nöden.

Så både mat- och sovrutinerma fungerar bra, än så länge. Det är många som säger att det kan komma att förändras (vilket jag är fullt medveten om!) och att jag ska njuta medan detta varar. Jag njuter varje minut! Men jag tänker inte njuta mer just nu och gå oroa mig för att det ska bli jobbigt. Det känns skevt att gå och vänta på att sämre tider är på väg. Vad hjälper det? På vilket sätt blir det bättre nu av att gå runt och tänka på att snart kan detta ta slut och istället bli skitjobbigt? Är det inte typiskt svensk mentalitet på nåt vis? "Ropa inte hej innan du är över ån!!"

Blir det jobbigt så blir det det. Då får jag ta det då. Jag kan ju inte förebygga de dåliga tiderna genom att tänka på dem. Snarare får jag bara mer magkatarr av att gå runt och bäva för vad som kan hända - men troligtvis inte händer.

Jag njuter. Och tänker inte oroa mig för om detta ljuvliga ska försvinna eller ta slut. Jag tänker försätta tro på att det kommer fortsätta vara bra. Jag skriker "hej hej!" trotts att jag inte än över ån. Tankens kraft, mina vänner!

Som många av er redan vet, föddes vår dotter Tove 29 mars. Hon vägde 3714 och var 52 cm lång.

Jag har tänkt att jag ska försöka dokumentera hur hon växer och utvecklas här på bloggen genom att ta ett nytt kort på henne varje vecka. Kan vara kul att kunna se tillbaka på.

Tiden går ju så fort och snart är Tove redan två veckor gammal, men på kortet nedan är hon en vecka. Om några dagar lägger jag upp ännu en bild där hon är två veckor. Och så är tanken att fortsätta så varje vecka, kanske tills hon blivit ett år.