Längtan, en torsdagseftermiddag.
Om ni bara visste vilken tråkig dag vi har här hemma idag. Dagen som aldrig ville ta slut, känns det som. Men det beror nog på vädret (mulet höstväder med regnskurar), att vi är förkylda (hela mitt huvud känns som om det vore stoppat med bomull) och för att Majlo surar i köket och inte vill veta av oss. Alls. Vet inte riktigt vad det är med honom? Misstänker att han saknar en kompis som ständigt leker med honom. För när Tobias föräldrars hund är här, eller när han hälsar på hos dem, är han precis sitt gamla glada jag. Kanske att vi måste se oss om efter en kompis åt honom...
Just nu ser Max på Alfons Åberg och jag sitter med i soffan och längtar. Jag längtar tills Tobias kommer hem från jobbet så jag kan koppla av från att vara (tråk-)mamma som är förkyld. Jag har haft dåligt samvete idag, för att jag inte är rolig mamma när jag är sjuk. Det är första gången som jag är riktigt sjuk sen Max föddes. Vid flera tillfällen idag så har jag försökt att förklara för honom att det bara är tillfälligt som jag är så här tråkig och inte på humör för bus och lek. Hoppas han förstår, på nåt sätt?
Sen längtar jag till på söndag då vi ska ha ett årskalas för Max och hans jämnåriga kompisar. Jag måste bli bättre tills på söndag! Det är därför jag tagit det så lugnt både igår och idag. Passade på att sova tre timmar mitt på dagen idag när Max sov middag. Det gjorde mig gott. Jag känner mig lite bättre än igår. Förhoppningsvis vaknar jag ännu lite piggare imorn.
Just nu ser Max på Alfons Åberg och jag sitter med i soffan och längtar. Jag längtar tills Tobias kommer hem från jobbet så jag kan koppla av från att vara (tråk-)mamma som är förkyld. Jag har haft dåligt samvete idag, för att jag inte är rolig mamma när jag är sjuk. Det är första gången som jag är riktigt sjuk sen Max föddes. Vid flera tillfällen idag så har jag försökt att förklara för honom att det bara är tillfälligt som jag är så här tråkig och inte på humör för bus och lek. Hoppas han förstår, på nåt sätt?
Sen längtar jag till på söndag då vi ska ha ett årskalas för Max och hans jämnåriga kompisar. Jag måste bli bättre tills på söndag! Det är därför jag tagit det så lugnt både igår och idag. Passade på att sova tre timmar mitt på dagen idag när Max sov middag. Det gjorde mig gott. Jag känner mig lite bättre än igår. Förhoppningsvis vaknar jag ännu lite piggare imorn.
Och sist men inte minst längtar jag till på tisdag, den 2 november. Då ska vi på ultrljud - igen!!! Då får vi förhoppningsvis reda på mer om min nya inneboende. Jag är nojig för att det ska vara nåt fel eller att det ska hända nåt. Jag vet, jag vet... Det hjälper inte att tänka så och sist så såg allt bra ut och det finns ingen anledning att oroa sig. Men ibland, kan jag inte rå för min oro som smyger sig på. Vi är ju så lyckligt lottade redan med en helt underbar, frisk, vacker och intelligent Maximiliam. Jag har aldrig känt sådan kärlek innan och han är det mest dyrbara jag har. Tänk vad jag är lyckligt lottad som fått ett sånt underbart barn.
Det är väl därför jag knappt vågar tro på att jag ska få ett till underbart mirakel till barn. Men åh, vad jag längtar!
Likgiltig och nollställd.
Jag tänker för mycket. Analyserar och tolkar. Det är både min svaghet och min styrka. Det händer att det ger mig ågren, när det går över styr, men det ger mig även en förmåga att kunna förstå människor. Jag är genuint intresserad av att iakta och studera andra i det sociala livet. Mitt drömyrke är relationsterapeut. Det vet jag att jag hade varit bra på. För människor, våra handlingar, avsikter, motiv, känslor och mönstret i alltihop är vad som triggar mig mest.
Men det lustiga är att även om jag är bra på att vara objektiv när det gäller andra, så saknar jag den förmågan när det rör mig själv. Inte alltid. Och inte med alla. Men somliga människor begriper jag mig bara inte på. Det går inte. Det blir bara kortslutning, grubblerier och obehagliga känslor. Vissa människor går det bara inte att vinna med. De utsöndrar negativitet och sprider det kring sig - ofta utan att veta om det själva. Eller så vet de, men tränger undan det.
Jag funderar ofta på vad dessa negativa människor har för motiv till att få andra att må dåligt. Det jag kommit fram till är för att de själva inte mår bra. Antingen lever de i olyckliga omständigheter oförmögna att förändra vad som råder, av ett eller annat skäl. Eller så upplever de ett missnöje i sig själva som de inte mår bra av som kanske orsakar osäkerhet eller självförakt. Summan av kardemumman är att människor som drar ner andra på ett eller annat sätt mår piss inombords.
För alla har ett motiv till sina handlingar, inget är planlöst - INGET. Även om personen i fråga inte vet om det själv, varför hon/han agerar som denne gör, så finns där en orsak bakom. Var så säker.
Typen av person som jag beskriver brukar jag kalla för energi-dammsugare. De boktavligen suger energin och positiviteten ur andra. Energi-dammsugarna är jag känslig för och de verkar dras till mig, av för mig okänd anledning. Jag avskyr dessa som pesten. Personer som medför negativitet undviker jag så gott det går. För jag orkar inte med dramatiken och tömmingen av livsenergi som de medför. Så jag klipper alla band när det går upp för mig att jag har med en sån person att göra. För jag har insett att det inte lönar sig att ha dem kvar. Som sagt; you just can't win against some people.
Det jobbiga är när man stöter på en individ man inte bara kan klippa med. Av olika skäl. Det bara går inte. Vad gör man när man inte vill veta av någon (för de får en att må dåligt) men om man klipper så uppstår det minst lika mycket ågren som om man hade kvar dem? Förstår ni?
Det enda jag kommit fram till som jag kan försöka göra är att inte längre bry mig. Att bara stänga av och skratta inombords istället för att bli sårad, ledsen, arg och upprörd. Det enda problemet med detta är....
Hur gör man för att sluta bry sig? För att bli likgiltig och nollställd inför någon?
Men det lustiga är att även om jag är bra på att vara objektiv när det gäller andra, så saknar jag den förmågan när det rör mig själv. Inte alltid. Och inte med alla. Men somliga människor begriper jag mig bara inte på. Det går inte. Det blir bara kortslutning, grubblerier och obehagliga känslor. Vissa människor går det bara inte att vinna med. De utsöndrar negativitet och sprider det kring sig - ofta utan att veta om det själva. Eller så vet de, men tränger undan det.
Jag funderar ofta på vad dessa negativa människor har för motiv till att få andra att må dåligt. Det jag kommit fram till är för att de själva inte mår bra. Antingen lever de i olyckliga omständigheter oförmögna att förändra vad som råder, av ett eller annat skäl. Eller så upplever de ett missnöje i sig själva som de inte mår bra av som kanske orsakar osäkerhet eller självförakt. Summan av kardemumman är att människor som drar ner andra på ett eller annat sätt mår piss inombords.
För alla har ett motiv till sina handlingar, inget är planlöst - INGET. Även om personen i fråga inte vet om det själv, varför hon/han agerar som denne gör, så finns där en orsak bakom. Var så säker.
Typen av person som jag beskriver brukar jag kalla för energi-dammsugare. De boktavligen suger energin och positiviteten ur andra. Energi-dammsugarna är jag känslig för och de verkar dras till mig, av för mig okänd anledning. Jag avskyr dessa som pesten. Personer som medför negativitet undviker jag så gott det går. För jag orkar inte med dramatiken och tömmingen av livsenergi som de medför. Så jag klipper alla band när det går upp för mig att jag har med en sån person att göra. För jag har insett att det inte lönar sig att ha dem kvar. Som sagt; you just can't win against some people.
Det jobbiga är när man stöter på en individ man inte bara kan klippa med. Av olika skäl. Det bara går inte. Vad gör man när man inte vill veta av någon (för de får en att må dåligt) men om man klipper så uppstår det minst lika mycket ågren som om man hade kvar dem? Förstår ni?
Det enda jag kommit fram till som jag kan försöka göra är att inte längre bry mig. Att bara stänga av och skratta inombords istället för att bli sårad, ledsen, arg och upprörd. Det enda problemet med detta är....
Hur gör man för att sluta bry sig? För att bli likgiltig och nollställd inför någon?
Livselixir.
Mina två favoriter.
Är det något man ska dricka VARJE dag, förutom vatten, så är det grönt té. Det finns så många fördelar med just grönt té att listan kan bli milslång. Men några av de främsta anledningarna är att det är fyllt av antioxidanter och skyddar mot en mängd olika cancerformer. Grönt té både skyddar kroppen och renar den in ifrån ut.
Drick minst en kopp om dagen - gärna 4- 5 st koppar om dagen!
Måndag. Sjukstuga.
Det händer inte allt för mycket spännande här idag. Max är förkyld och både Tobias och jag känner av en kommande förkylning. Så vi håller oss på hemmaplan. Jag har satt en bulldeg och tvättar några tvättar medan Max tultar efter. Ska småplocka lite här och var inför kalaset som äger rum här nästa söndag. Då blir det inte så mycket stora saker kvar att göra dagen/kvällen innan.
Jag har glömt att visa er våra senaste loppisfynd. För att isolera golvet här hemma letar vi efter mängder med trasmattor som vi ska sprida ut runt om i huset. Hallen innanför punschverandan ska få sig ett heltäckande lapptäcke av trasmattor är det tänkt, för där är golvet som kallast i huset.
Båda dessa mattorna hamnade (än så länge) i det gamla köket. Majlo och James uppskattade mattorna båda två, som ni ser. Det blir hemtrevligt med trasmattor i behagliga färger. Ska kika in på loppisen som ligger här i Gnarp i veckan efter om det finns några fina där. Hon som driver loppisen är jättegullig och väldigt snäll med priserna.
Nu ska jag gå se efter vad Max pysslar med, för han vandrade iväg till ett annat rum.
Trevlig månad på er!
Viktigt och efterlängtat möte.
Idag var dagen som jag räknat ner till. Idag skulle vi träffa en person som skulle ha stor inverkan på vårt liv. Dagen började tidigt, redan kl halv sju. Då tyckte Max att det var dags att gå ut. Så då gjorde vi det. Gick upp, klädde på oss och åt frukost.
Sedan kom Tobias mamma (Max farmor) för att umgås med Max, medan jag och Tobias åkte iväg till vårt möte. Kändes skönt men konstigt att åka iväg bara han och jag. Det var länge sen vi gjorde det. Senast det hände var innan Max föddes. Väl inne i stan så fick vi vänta en stund, det tyckte Tobias var jobbigt. Han blev rastlös efter bara några minuter.
Fem minuter över halv tolv kom en kvinna och hämtade oss. Nu var det äntligen dags! Nu skulle vi få se vem det är som bosatt sig inne i min mage! Behöver jag säga att spänningen var olidlig?!! Eller, ivf för mig. Tobias behöll lugnet väldigt bra - som vanligt.
Det visade sig att jag är i vecka 16 och inte vecka 19 som min barnmorska trott. Så vi får lov att komma tillbaka igen, för just nu är bebisen för liten för att undersökas ordentligt. Men allt som sköterskan kunde se i nuläget så jättebra ut, inga fel eller avvikelser. Men de vill ändå att jag kommer en gång till så att de kan titta på alla organen ordentligt för säkerhets skull. Könet ville vi ta reda på men inte heller det syns ännu. Men om två veckor lovade hon att försöka kolla om Max ska få en lillebror eller en lillasyster.
Spännande!! Ja, vad kan jag säga... Livet blir aldrig som man tänkt sig - oftast mycket mycket bättre!
Mat för ett friskare och mer välmående liv.
Det många kanske inte vet är att jag är otroligt intresserad av kost och hur det påverkar vår kropp. Dock är jag bara nybörjare, men en nyfiken sådan. Hade jag kunnat hade jag velat vara helt självförsörjande. Men jag bor på fel kontinent och i fel tid.
Detta med kost, vad som händer i kroppen och livsstil blev viktigt för mig när min mamma insjuknade i cancer. Jag tror att vi alla kan påverka vår kropp till det bättre och det är aldrig för sent att börja!
I måndags såg jag ett inslag i programmet "Efter Tio" som verkligen tilltalade mig. Boken de visar i avsnittet tror jag att jag ska slå till på. Här ser ni klippet från i måndags. Detta är enkla saker som ALLA borde ta till sig!
Bara en dag kvar.
Nu är det bara en dag kvar till det mycket spännande och efterlängtade mötet som inträffar imorn. Det ska bli så kul! Och jag längtar verkligen. Samtidigt som jag är nervös för hur det ska gå och inför att ses.
Imorgon lovar jag att berätta om alltihop och presentera er för vem vi ska träffa. Jag ska försöka ta kort. Måste komma ihåg att ta med kameran och höra om det går bra att jag dokumenterar det hela så att ni kan få se.
Imorgon lovar jag att berätta om alltihop och presentera er för vem vi ska träffa. Jag ska försöka ta kort. Måste komma ihåg att ta med kameran och höra om det går bra att jag dokumenterar det hela så att ni kan få se.
Befor and after.
Före... Gammal tråkig adventsljusstake i ful-furu.
Efter i matt svart färg.
Jag tycker absolut att den blev snyggare i svart.
Speciellt om kvällarna när det är mörkt, då kommer bara ljusen synas.
När olyckan är framme.
Jag blir så less. Igår insåg jag att det skett en olycka med min symaskin och strykjärnet. Mitt strykjärn är sen Jesus gick i kortbyxor (borde gått i pension sen länge med andra ord) men har funkat ok och därför känts dumt att byta ut. Jänet blir vansinnigt varmt, vilket är bra när man ska stryka men mindre bra då det inte svalnar fort. Det håller sig varmt bra länge efter man dragit ut sladden.
Sist jag använde det så fick jag skynda mig i slutet för Max vaknade när jag strök. Och jag vill inte använda det när han är vaken pga hur varmt det blir. Så jag drog ut snabbt och ställde det långt in på mitten av mitt hobbybord och sprang för att hämta honom, där han låg och ropade nyvaken i sin säng.
När jag gick förbi igen så upptäckte jag att strykjärnet vält omkull framåt med den plana varma sidan neråt.... och landat på sladdarna till min symaskin så de smällt. Åh....!!!
Idag när jag skulle se om det funkade när jag skulle sy på en dyna åt min svägerska så insåg jag exakt hur omfattade olyckan var. Symaskinen startar men den syr även genast, av sig själv, på högsta fart.
Jaha... Mindre bra. Eller inte bra alls. Nån som vet om man kan köpa ny sladd och pedal till en PFAFF maskin? Tänkte att jag skulle ringa till en symaskinsbutik inne i Hudiksvall efter kl 10 då de öppnat och rådfråga dem. Hoppas det går att lösa. Jag borde ju inte vara den enda som fått knas med sin symaskinssladd i värlshistorien. Hoppas de har sånt här liggandes på lager. Men sån tur kan man väl knappast ha?
Jag känner mig lite handikappad utan min symaskin. Jag använder det väldigt ofta. Snart får en leverans med tyg till att sy ihop en av Max födelsedagspresenter. Har sett fram emot att sätta igång med detta projekt.
Jag känner mig lite handikappad utan min symaskin. Jag använder det väldigt ofta. Snart får en leverans med tyg till att sy ihop en av Max födelsedagspresenter. Har sett fram emot att sätta igång med detta projekt.
Ecosmart och rent.
Detta är smart! Är det nåt man kan spara in både pengar och för miljön så är det genom att skaffa sig disktrasor som är gjorda av lin eller vävda i grovt bomull.
Det har vi här hemma. Man slipper köpa ny jämt och ständigt när den börjar bli äcklig. Det man gör med dessa är att man slänger in dem i tvättmaskinen och ut kommer de frächa som om de vore nya! Skitsmart!
Här kan ni köpa dem, de kostar 70 kr. Kan låta dyrt men det är det inte med tanke på hur läääänge de håller.
Det har vi här hemma. Man slipper köpa ny jämt och ständigt när den börjar bli äcklig. Det man gör med dessa är att man slänger in dem i tvättmaskinen och ut kommer de frächa som om de vore nya! Skitsmart!
Här kan ni köpa dem, de kostar 70 kr. Kan låta dyrt men det är det inte med tanke på hur läääänge de håller.
Tisdag.
Den här veckan är det mycket som händer. Igår hann jag inte alls med att kika in här, det som tog upp min tid var att jag la om Max sovrutiner på dagen för att förhoppningsvis öka sovtimmarna om nätterna.
I vanliga fall brukar han sova två timmar om dagen två gånger: mellan kl 10-12 och sen mellan kl 15-17. Men nu minskade jag ner det till bara två timmar om dagen. Igår gick det seeegt och jag fick kämpa med att hålla en otroligt övertrött Max vaken när klockan blev 10. Med mycket om och men så gick det, jag höll honom vaken till kl 12 och sen fick han sova till kl 14.
Sen på kvällen kl 20 var han helt slut igen och fick lägga sig. Han sov inte en hel natt, utan vaknade ca 3 gånger och ville ha sin napp som han spottat ut. Och vid kl 5 när Tobias gick upp för att gå till jobbet så fick han en flaska välling av Tobias. När den var slut vände han sig om och sov vidare till kl 8. Otroligt skönt!!!
Idag har sovrutinerna gått bättre och vi har hållit oss till det nya schemat. Hoppas han sover lika bra (eller bättre) i natt. Ser verkligen fram emot att Max ska få ett eget sovrum på övervåningen. Och att vi får vårt sovrum för oss själva igen. Det är så jobbigt att smyga som en katt när man går och lägger sig för natten eller om man måste upp och kissa mitt i natten, för att inte väcka en liten Max. Hoppas renoveringen går fort och blir klar inom kort!
I vanliga fall brukar han sova två timmar om dagen två gånger: mellan kl 10-12 och sen mellan kl 15-17. Men nu minskade jag ner det till bara två timmar om dagen. Igår gick det seeegt och jag fick kämpa med att hålla en otroligt övertrött Max vaken när klockan blev 10. Med mycket om och men så gick det, jag höll honom vaken till kl 12 och sen fick han sova till kl 14.
Sen på kvällen kl 20 var han helt slut igen och fick lägga sig. Han sov inte en hel natt, utan vaknade ca 3 gånger och ville ha sin napp som han spottat ut. Och vid kl 5 när Tobias gick upp för att gå till jobbet så fick han en flaska välling av Tobias. När den var slut vände han sig om och sov vidare till kl 8. Otroligt skönt!!!
Idag har sovrutinerna gått bättre och vi har hållit oss till det nya schemat. Hoppas han sover lika bra (eller bättre) i natt. Ser verkligen fram emot att Max ska få ett eget sovrum på övervåningen. Och att vi får vårt sovrum för oss själva igen. Det är så jobbigt att smyga som en katt när man går och lägger sig för natten eller om man måste upp och kissa mitt i natten, för att inte väcka en liten Max. Hoppas renoveringen går fort och blir klar inom kort!
. . . . . . .
Idag har jag städat till största del. Jag både älskar och hatar att städa. Jag älskar känslan när allt är undanplockat och står på sin plats. Men jag hatar att det numera bara tar nån timme igen innan det är lika stökigt igen. Städa är inte kul när det känns som ett otacksamt evighetsprojekt. Men men, så är det är när man har barn och stor hund. Fast många gånger tänker jag för mig själv att vi inte äger en hund till husdjur utan en gris. Vad han sölar ner över allt och drar in skit. Inte klokt. Alla som är sugna på att skaffa sig en minigris borde testa valfri ras av bulldog. Jag lovar att de skitar ner lika mycket och är på samma nivå vad gäller hygien. Ni kan få låna min "gris" om ni vill.
På fredag är vi barnfria i några timmar när vi ska träffa en ny bekant kl 11.30 i Hudiksvall. Efter det ska vi in på Clas Ohlsons för att köpa vattenkokare och en grej till parabolen. Jag ska även fixa lite med en födelsedagspresent. Och så vore det bra om vi kunde kika på lampor. Vi hade behövt nåt i skomakarlampa-stilen till att ha över köksbänken i köket. Nu när det börjar bli mörkt så inser man att vi behöver fler ljuskällor i vårt hem.
Redan kl 17 var det blåa timmen här hos oss idag. Vackert, men lite sorgligt. Nu är hösten här. På riktigt. Jaja.. lika bra att ge sig in i mörkret så man kommer ut på andra sidan nån gång.
På fredag är vi barnfria i några timmar när vi ska träffa en ny bekant kl 11.30 i Hudiksvall. Efter det ska vi in på Clas Ohlsons för att köpa vattenkokare och en grej till parabolen. Jag ska även fixa lite med en födelsedagspresent. Och så vore det bra om vi kunde kika på lampor. Vi hade behövt nåt i skomakarlampa-stilen till att ha över köksbänken i köket. Nu när det börjar bli mörkt så inser man att vi behöver fler ljuskällor i vårt hem.
Redan kl 17 var det blåa timmen här hos oss idag. Vackert, men lite sorgligt. Nu är hösten här. På riktigt. Jaja.. lika bra att ge sig in i mörkret så man kommer ut på andra sidan nån gång.
Fläskfilégryta med senap & messmör
Du behöver:
600g fläskfilé
1 gul lök
1-2 msk dijon senap (eller mer efter smak)
4 msk messmör (eller mer efter smak)
200 g färska champinjoner
1 röd paprika
Ca 2 dl grädde
Ca 2 dl crème fraîche
Salt och peppar
1 stor vitlöksklyfta (eller mer efter smak)
1 msk kalvfond eller 1 kärning kött/grönsaksbuljong
Gör så här:
Skala och hacka löken fint.
Rensa och skiva champinjonerna.
Skölj och hacka paprikan i lika stora bitar som löken.
Putsa och skär upp fläskfilén i bitar om ca 2x1x1 cm.
Bryn fläskfilén, champinjonerna, löken och paprikan, pressa i vitlöken.
Tillsätt grädde, crème fraîche, fonden, senap och messmöret.
Låt blandningen småputtra i ca 10-15 min.
Smaka av med salt och peppar samt eventuellt ytterligare senap och messmör.
För ett snyggare utseende/bättre konsistens kan grytan redas med lite maizena eller arrowrot.
Servera med kokt ris eller kokt potatis.
Söndag.
Det var fem minus grader här i natt och när vi gick upp möttes vi av ett frostigt landskap utanför köksfönstret. Det är vackert att sitta och titta på när man äter frukost. Mina julkänslor som blommade upp i slutet på augusti blev inte mindre starka.
Idag är det söndag och det innebär att plocka undan och röja lite här hemma. Som alltid på söndagar. Jag ska även försöka hinna med att färga håret. Har menat att göra det sen i torsdags men varken tid eller ork har funnits.
I eftermiddag så är vi bjudna hem till Tobias föräldrar på middag. Mysigt! Majlo lär bli överlycklig som får träffa Sickan, Tobias föräldrars labbe. De är bästa vänner!
Ja, det är vad som står på agendan idag. Inget jättespännande precis. Men lugnt, skönt och mysigt - som söndagar sig bör vara.
Om att ångra.
Det är ingen idé att ångra saker i livet. Ivf inte sånt som inte är gjort. Och jag brukar sällan ångra saker som är gjorda heller. Utan mer agera utifrån det som råder. Känns något fel, så går ju det mesta att rätta till. Därför är det nte ofta jag ångrar något. Men så kommer det till saker jag aldrig fick gjort med min mamma. Det, och bara dessa saker, kan jag ångra. Utan att rå för det.
För er som inte vet, så dog min mamma av cancer. Först fick hon bröstcancer som de trodde de fick bort, men som sedan visade sig kommit tillbaka för att sprida sig till hennes lever. På den 24 september, tidigt på morgonen (mitt i natten) slutade min mamma att andas och leva. Någon kom och hämtade henne - flera dagar innan hon dog så sa hon ett fler tal gånger att någon var där hos henne, men hon visste inte riktigt vem det var. Jag tror det var min mormor, hennes mamma.
Cancer är nog en av de värsta sjukdomarna som finns. Den äter bokstavligen upp en människa in ifrån ut. Och det går ofta ganska fort. När cancern sprider sig så förtvinar människan som bär på det och till slut finns bara ett skal eller en grå skugga kvar av den vackra människa som en gång var. Cancer är ett laddat ord för mig och när jag hör om andra som har det eller andra som mister någon i cancer så skär det i mig. Riktigt ilar och jag måste påminna mig sjäkv om att andas. På två sekunder är jag tillbaka och ser hur min mamma såg ut och känner den ångest som tillvaron kring min mammas sjukdom skapade.
Jag ångrar att jag inte sa till mamma att hon skulle försöka komma och hälsa på mig ofta, från "andra sidan", om hon kunde. Jag ångrar att jag inte fanns där ännu mer i slutet på hennes liv, även om det gjorde så ont att se henne sakta dö inför mina ögon. Det är det hemskaste och svåraste jag hittills gått igenom i livet. Jag ångrar att jag inte visade mer öppet hur ledsen och förtvivlad jag var över att hon snart skulle försvinna från mig. Jag ångrar att jag aldrig sa att jag skulle sakna henne. Jag ångrar att jag inte var mer "ärlig" med mina känslor. Istället la jag på ett leende och försökte dölja min ångest och tårar. Jag var rädd för att mamma skulle bli ledsen och jag visade hur ledsen jag var. Så jag försökte bita ihop för hennes skull. Det ångrar jag. Fast någonstans innerst inne tror jag att hon vet, hur det egentligen låg till. Att hon ändå kunde se och visste hur jag kände. Jag hoppas det. Jag ville ju bara inte belasta henne ännu mer. Hon måste ju haft det jobbigt nog.
Jag ångrar att jag inte frågade vart hon trodde att hon skulle ta vägen, efter att hon gått bort. Och att jag inte frågade om hon vad rädd eller om hon ångrade något i livet. Jag borde och önskar att jag frågat. Men just då var jag alldeles för rädd för vad jag skulle få till svar. Så jag frågade inte, men undrade i min ensamhet.
Jag ångrar att jag inte sa att jag skulle sakna henne. Det närmsta jag fick fram var att jag älskade henne och att hon var och alltid varit min bästa vän. Sen grät vi ihop och kramades.
Både ånger och rädsla är förfärliga känslor att bära på. De kan verkligen förlama och äta upp en inombords. Jag har många gånger funderat på om jag skulle velat gå tillbaka och isf om jag hade gjort något annorlunda ifall jag fick leva om den sista tiden av då jag hade min mamma i livet. Och även om jag sitter här ikväll och ångrar saker så tror jag inte att jag hade kunnat hantera det som var på ett bättre sätt än det jag gjorde då. Jag hade heller inte velat gå tillbaka. Inte till då min mamma dog. Det är en tid i mitt liv som jag verkligen inte skulle vilja återuppleva. Men jag hade mer än gärna velat ringa till min mamma. Hade jag fått ett samtal på en timme hade jag tagit chansen utan att blinka. Bara för att få höra hennes röst en gång till. Och kanske försökt mig på att få sagt allt jag så gärna hade velat sagt för två år sen, innan hon försvann för alltid.
För er som inte vet, så dog min mamma av cancer. Först fick hon bröstcancer som de trodde de fick bort, men som sedan visade sig kommit tillbaka för att sprida sig till hennes lever. På den 24 september, tidigt på morgonen (mitt i natten) slutade min mamma att andas och leva. Någon kom och hämtade henne - flera dagar innan hon dog så sa hon ett fler tal gånger att någon var där hos henne, men hon visste inte riktigt vem det var. Jag tror det var min mormor, hennes mamma.
Cancer är nog en av de värsta sjukdomarna som finns. Den äter bokstavligen upp en människa in ifrån ut. Och det går ofta ganska fort. När cancern sprider sig så förtvinar människan som bär på det och till slut finns bara ett skal eller en grå skugga kvar av den vackra människa som en gång var. Cancer är ett laddat ord för mig och när jag hör om andra som har det eller andra som mister någon i cancer så skär det i mig. Riktigt ilar och jag måste påminna mig sjäkv om att andas. På två sekunder är jag tillbaka och ser hur min mamma såg ut och känner den ångest som tillvaron kring min mammas sjukdom skapade.
Jag ångrar att jag inte sa till mamma att hon skulle försöka komma och hälsa på mig ofta, från "andra sidan", om hon kunde. Jag ångrar att jag inte fanns där ännu mer i slutet på hennes liv, även om det gjorde så ont att se henne sakta dö inför mina ögon. Det är det hemskaste och svåraste jag hittills gått igenom i livet. Jag ångrar att jag inte visade mer öppet hur ledsen och förtvivlad jag var över att hon snart skulle försvinna från mig. Jag ångrar att jag aldrig sa att jag skulle sakna henne. Jag ångrar att jag inte var mer "ärlig" med mina känslor. Istället la jag på ett leende och försökte dölja min ångest och tårar. Jag var rädd för att mamma skulle bli ledsen och jag visade hur ledsen jag var. Så jag försökte bita ihop för hennes skull. Det ångrar jag. Fast någonstans innerst inne tror jag att hon vet, hur det egentligen låg till. Att hon ändå kunde se och visste hur jag kände. Jag hoppas det. Jag ville ju bara inte belasta henne ännu mer. Hon måste ju haft det jobbigt nog.
Jag ångrar att jag inte frågade vart hon trodde att hon skulle ta vägen, efter att hon gått bort. Och att jag inte frågade om hon vad rädd eller om hon ångrade något i livet. Jag borde och önskar att jag frågat. Men just då var jag alldeles för rädd för vad jag skulle få till svar. Så jag frågade inte, men undrade i min ensamhet.
Jag ångrar att jag inte sa att jag skulle sakna henne. Det närmsta jag fick fram var att jag älskade henne och att hon var och alltid varit min bästa vän. Sen grät vi ihop och kramades.
Både ånger och rädsla är förfärliga känslor att bära på. De kan verkligen förlama och äta upp en inombords. Jag har många gånger funderat på om jag skulle velat gå tillbaka och isf om jag hade gjort något annorlunda ifall jag fick leva om den sista tiden av då jag hade min mamma i livet. Och även om jag sitter här ikväll och ångrar saker så tror jag inte att jag hade kunnat hantera det som var på ett bättre sätt än det jag gjorde då. Jag hade heller inte velat gå tillbaka. Inte till då min mamma dog. Det är en tid i mitt liv som jag verkligen inte skulle vilja återuppleva. Men jag hade mer än gärna velat ringa till min mamma. Hade jag fått ett samtal på en timme hade jag tagit chansen utan att blinka. Bara för att få höra hennes röst en gång till. Och kanske försökt mig på att få sagt allt jag så gärna hade velat sagt för två år sen, innan hon försvann för alltid.
Upp ur rabarberkräm.
I natt drömde jag massor. Jag minns knappt en bråkdel av allt ihop men vid nåt tillfälle var jag iväg och fiskade med Per Morberg och en annan gårhårig man vid en fors. Vi skulle fånga fisk i korgar av kraftig ståltråd som Per sedan skulle tillaga.
Max sov orolig i natt också, han har inte sovit riktigt bra på länge nu. Det gör mig väldigt trött (konstant) att aldrig riktigt få sova ut. När han vaknade för dagen vid kl sju, kändes det som att jag befann mig i en tjock rabarberkräm av drömmar och sömn. Det var tungt att lämna drömmarna. Jag fick kämpa mig genom flera lager rabarberkräm för att ta mig upp till ytan av medvetande.
Väl uppe på benen och vid skötbordet med Max för att byta nattens förbrukade blöja möts jag av huvudvärken som förföljt mig den senaste tiden. Den lämnar mig inte i fred. Den petar mig med vassa instrument i tinningarna, pannan och nacken. Ord kan inte beskriva hur less jag är på att ha ont i huvudet. Ibland blir värken så stark att det känns som att jag blöder näsblod. Det luktar så. Men det gör jag inte.
Huvudvärken är en biprodukt av något jag går genom just nu. Det är inget farligt men jobbigt att bära på. Just nu i denna stund har jag ingen lust att gå in på exakt vad det är som gör att jag har denna huvudvärk. Men det beror på något och jag lovar att snart berätta allt ihop för er.
Jag låg för någon dag sen och funderade på hur det funkar med balans på ett filosofiskt sätt. Kanske till och med på ett spirituellt vis. Det beror på vem som ställer frågan och vem som funderar kring svaret. Om det nu finns något svar.
Mina tankar gick i banorna av om det alltid måste försvinna något för att skapa plats åt något nytt? Måste något försvinna eller måste någon dö, för att något/någon nytt/ny ska kunna få en plats på denna planet. Eller i våra liv?
Är det för att kunna uppskatta någon/något? Om man inte visste sorg så visste man inte heller vad riktig glädje var. Vad tror ni? Är allt en slump eller finns det någon form av ordning för hur människor dör och föds? Eller varför man mister och vinner olika ting i livet. Finns det en ordning eller är det ren slump?
Väl uppe på benen och vid skötbordet med Max för att byta nattens förbrukade blöja möts jag av huvudvärken som förföljt mig den senaste tiden. Den lämnar mig inte i fred. Den petar mig med vassa instrument i tinningarna, pannan och nacken. Ord kan inte beskriva hur less jag är på att ha ont i huvudet. Ibland blir värken så stark att det känns som att jag blöder näsblod. Det luktar så. Men det gör jag inte.
Huvudvärken är en biprodukt av något jag går genom just nu. Det är inget farligt men jobbigt att bära på. Just nu i denna stund har jag ingen lust att gå in på exakt vad det är som gör att jag har denna huvudvärk. Men det beror på något och jag lovar att snart berätta allt ihop för er.
. . . . . . .
Jag låg för någon dag sen och funderade på hur det funkar med balans på ett filosofiskt sätt. Kanske till och med på ett spirituellt vis. Det beror på vem som ställer frågan och vem som funderar kring svaret. Om det nu finns något svar.
Mina tankar gick i banorna av om det alltid måste försvinna något för att skapa plats åt något nytt? Måste något försvinna eller måste någon dö, för att något/någon nytt/ny ska kunna få en plats på denna planet. Eller i våra liv?
Är det för att kunna uppskatta någon/något? Om man inte visste sorg så visste man inte heller vad riktig glädje var. Vad tror ni? Är allt en slump eller finns det någon form av ordning för hur människor dör och föds? Eller varför man mister och vinner olika ting i livet. Finns det en ordning eller är det ren slump?
Det finstilta som gör helheten.
Här sover vi.
Än så länge sover vi på nedervåningen. Men planen är att vi inom en snar framtid ska ha vårt egna sovrum igen på övervåningen. Men tills dess sover vi nere i rummet bredvid vardagsrummet. När vi flyttat upp, efter renoveringen är klar, blir det rum vi sover i nu gästrum.
Så här ser det ut just nu, där vi sover. Utsiken är underbar, men den går inte att fånga på bild. Den får ni komma hit och uppleva när ni hälsar på. Det är tre fönster i rummet, två som vätter ut mot ån och ett som är mot en del av vår trädgård.
Lucia in NYC.
Det hade vart så kul!
Finns inga som kan fira jul så som amerikaner kan.
De har verkligen svart bälte i att dekorera och fira jul.
Gårdagen kalas!
Igår åkte vi till Frida och Filippa för att fira att Frida hade fyllt 25 år! Det var lika mysigt och kul som vanligt att vara med flickorna och deras goa ungar. Det blev god fika, mycket tjejsnack, lek och allt som tillhör småbarns- och mamma-livet. Skönt att komma ut och prata med underbara vänner som befinner sig i samma sitts i livet som en själv. Nog med bokstäver för detta inlägg, nu får ni se gårdagen i bildformat.
Tårta!
Goda kakor!
Filippa
Tok-fia! :)
Aksel och Oscar
Två lins-lusar som fightades om att vara med på kort!
Nyvaken och vill ha mat.
Maxen!
Mamma och son <3
Fynd för miljö och ekonomi.
Tradera är en fantastisk uppfinning, speciellt om man har småbarn! Jag vet ite hur mycket kläder jag fyndat till Max där. Mesta dels av hans gaderob kommer från aktioner jag vunnit. Senaste fyndet vi fick hem med posten var ett par lära gå skor från märket Kavat. Skorna var i jättefint skick, de hade bara använt ett fåtal gånger. Ett par nya nya ligger på 449 kr och vi fick dem för 235 kr med frakten inkluderad. Inte illa!
Nu väntar vi på overallen som vi vann igår. Jag nämnde den i ett tidigare inlägg. Jag kollade upp vad en liknande overall från Polarn O. Pyret kostade ny och det låg på närmre 900 kr. Overallen jag vann igår kostade mig 495 kr med frakten. Vi hoppas att det är lika bra kvalitet på overallen som säljaren beskrev i annonsen. MEn jag ska säga er att jag är sällan missnöjd med vad jag får hem.
Att handla begagnat spar på miljön och är dessutom ekonomiskt, som ni märker. Två goda flugor i en smäll! Jag rekomenderar alla att skaffa sig en inloggning på Tradera. Det är smidigt och roligt! Man blir lite fast faktiskt lite smått beroende av att göra fynd, hehe!
Så här ser det ut.
Det var så fint väder idag och Majlo var så sugen på att få med oss ut. Att vi tog en promenad bort till vår närmsta "granne" på vår sida ån. Jag tog med kameran ska ni få se mer av hur det ser ut där vi bor. Grannen är egentligen ingen granne i sig, för ingen bor där. Det är ett gammalt bruk för tillverkning av lin som kommunen äger. Så vi är som sagt helt själva på den här sidan ån, förutom denna tomma byggnad.
Max är nerbäddad och klar för promenad.
Lite trött men tycker det ska bli skönt att komma ut.
Våra hus. Vi gick över vår äng, tur man har en barnvagn med rejäla hjul!
Här är "grannen", byggnaden ligger rakt över vår äng och syns väl från vårt hus.
Majlo var med. Så klart.
Båda mina grabbar.
Verkligen grön energi!
En del av vår skog. Det är så vackert med björkar!
Här är vägen som går bakom vår skog, på andra sidan om ängen vi gick på.
Det är hit vi har lite funderingar på att göra en ny väg. Mellan våra ekar, upp över åker
och genom skogen för att komma ut på denna väg.
Vår gård sedd från vägen bakom skogen.
Så här ser stora delar av Gnarp ut; bondgårdar och röda hus med vita knutar.
Lite mer Gnarp.
På väg hem igen, över ängen. Underbart ljus ute idag!
Vår höstiga trädgård.
Borta vid det lilla knubbiga trädet som står längst till höger i bild
gifte vi oss i somras, den 15 juli.
En 7-helvetes god kaka!
Eftersom min vän Sanna bad mig om receptet på en banankaka jag brukar göra idag, så tänkte jag att jag delar med mig av den till er allihop. Snällt va?
Du behöver:
75 g smör
2 1/2 dl socker
2 msk mjölk
1/4 tsk salt
1 tsk vaniljsocker
2 ägg
2 mogna bananer
100 g blockchoklad
2 1/2 dl vetemjöl
1 tsk bikarbonat
Gör så här:
Smält fettet i en kastrull. Låt svalna. Blanda det med socker, mjölk, salt, vaniljsocker. Dela äggen och blanda i gulorna.
Mosa bananerna och blanda ner detta i smeten. Hacka blockchokladen. Blanda ihop mjöl, blockchoklad och bikarbonat och vänd ner i smeten. Vispa till sist vitorna till hårt skum och vänd ner dem.
Häll blandningen i väl smord, bröad form med löstagbar botten, ca 24 cm i diameter. Grädda i 30-40 minuter, 175°C. Den ska vara knappt klar i mitten för att bli extra saftig. Servera kakan helt kall med en klick grädde eller en kula pecannötsglass.
Du behöver:
75 g smör
2 1/2 dl socker
2 msk mjölk
1/4 tsk salt
1 tsk vaniljsocker
2 ägg
2 mogna bananer
100 g blockchoklad
2 1/2 dl vetemjöl
1 tsk bikarbonat
Gör så här:
Smält fettet i en kastrull. Låt svalna. Blanda det med socker, mjölk, salt, vaniljsocker. Dela äggen och blanda i gulorna.
Mosa bananerna och blanda ner detta i smeten. Hacka blockchokladen. Blanda ihop mjöl, blockchoklad och bikarbonat och vänd ner i smeten. Vispa till sist vitorna till hårt skum och vänd ner dem.
Häll blandningen i väl smord, bröad form med löstagbar botten, ca 24 cm i diameter. Grädda i 30-40 minuter, 175°C. Den ska vara knappt klar i mitten för att bli extra saftig. Servera kakan helt kall med en klick grädde eller en kula pecannötsglass.
Beslut.
Det finns få känslor som är så sköna som när man bestämt sig för nåt, efter en tids oro, ovisshet och grubblande. Jag har ett tag nu tampats med en jobbig känsla av att inte räcka till. Dina dagar, timmar, ork, lust och koncentration har inte räckt till det som jag velat, eller känt att jag borde, göra. Resultatet är ju en känsla av misslyckande och obehag.
Efter att ha diskuterat detta med min bästa samtalspartner - min man, har jag nu bestämt mig för att helt enkelt sluta. Jag ska sluta oroa mig. Jag ska solla bort det jag inte hinner med. Och framför allt inte har någon lust till. Livet blir ju outhärdligt om jag ska gå och må dåligt över saker jag inte kan rå för varje dag.
Så idag vaknade jag på bra humör med en känsla av att fånga dagen och släppa taget. Jag är dålig på att släppa taget. Men nu idag, i denna stund, har jag släpt. Känslan jag fick av mitt beslut är överväldigande! Nu ska jag njuta! Njuta av hösten och vad som komma skall. Om bara tio dagar kommer något stor att ske. Och det vill jag bemöta med ett öppet sinne och med ren gädje. Ingen mer oro.
Apropå att njuta, vilken vacker höst det är utanför fönstret. Se bara på alla fina färger!
Efter att ha diskuterat detta med min bästa samtalspartner - min man, har jag nu bestämt mig för att helt enkelt sluta. Jag ska sluta oroa mig. Jag ska solla bort det jag inte hinner med. Och framför allt inte har någon lust till. Livet blir ju outhärdligt om jag ska gå och må dåligt över saker jag inte kan rå för varje dag.
Så idag vaknade jag på bra humör med en känsla av att fånga dagen och släppa taget. Jag är dålig på att släppa taget. Men nu idag, i denna stund, har jag släpt. Känslan jag fick av mitt beslut är överväldigande! Nu ska jag njuta! Njuta av hösten och vad som komma skall. Om bara tio dagar kommer något stor att ske. Och det vill jag bemöta med ett öppet sinne och med ren gädje. Ingen mer oro.
Apropå att njuta, vilken vacker höst det är utanför fönstret. Se bara på alla fina färger!
Våra vackra handgjorda marshallhållare
som Tobias bror Fredrik Thelin smidit åt oss
Mammas älskling.
Maximiliam 10 månader
Inte på topp.
Efter en orolig natt med lite ostörd sömn känner jag mig slut idag. Max hade ont i munnen pga de nya tänderna och vaknade ungefär 6, 7 gånger som gjorde att jag behövde gå upp och lägga om honom, stoppa in en napp, ge Alvedon och trösta. När klockan var sju och Max ville gå upp kände jag mig mer trött än när jag gick och la mig kl tio igår kväll.
För att toppa tröttheten så har jag en pansarhjälm av huvudvärk idag. Huvudet känns som det sitter i ett skruvstäd och att någon borrar mig i huvudet med en slagborr eller blixt i både högra och vänsta tinngen, samt i pannan på högra sidan. Stundvis mår jag illa dessutom, pga att jag har ont. Jag behöver sova, men det får vänta tills Tobias kommer hem från jobbet i eftermiddag.
Just nu sover Max middag och jag andas ut i soffan. Hoppas han sover ända till lunch, det behöver jag idag. Vi hörs lite senare. Förhoppningsvis mår jag bättre då.
För att toppa tröttheten så har jag en pansarhjälm av huvudvärk idag. Huvudet känns som det sitter i ett skruvstäd och att någon borrar mig i huvudet med en slagborr eller blixt i både högra och vänsta tinngen, samt i pannan på högra sidan. Stundvis mår jag illa dessutom, pga att jag har ont. Jag behöver sova, men det får vänta tills Tobias kommer hem från jobbet i eftermiddag.
Just nu sover Max middag och jag andas ut i soffan. Hoppas han sover ända till lunch, det behöver jag idag. Vi hörs lite senare. Förhoppningsvis mår jag bättre då.
Thaimat á la Annelie
Idag bliv det (fusk)thaimat på mitt eget vis. Det är från början en maträtt som kom till för att jag var hungrig på thaimat från restaurang, men inte hade tillgång till någon sådan restaurang. Och när man är i nöd (väldigt sugen på nåt) får man vara kreativ! Då föddes denna maträtt.
Du behöver:
kycklingfiléer ca 3 st, tärnade i ca 2x2 cm
två portioner pasta - valfri sort (eller nudlar)
en påse frysta grönsaker
scrambled eggs (jag brukar göra dubbel sats av detta)
smör
Tom Kah - kryddmix från Santa Maria
Börja med att koka upp pastan. Bryn kycklingen tills den blir gyllenbrun. Gör äggröra enlig anvisning. Och woka (tina) grönsakerna. Sen är det bara att blanda allt ihop i en stor skål. Lägg i en stor klick smör i skålen och blanda om alla ingredienser. Häll till sist i kryddblandningen och rör om. Njut!
Du behöver:
kycklingfiléer ca 3 st, tärnade i ca 2x2 cm
två portioner pasta - valfri sort (eller nudlar)
en påse frysta grönsaker
scrambled eggs (jag brukar göra dubbel sats av detta)
smör
Tom Kah - kryddmix från Santa Maria
Börja med att koka upp pastan. Bryn kycklingen tills den blir gyllenbrun. Gör äggröra enlig anvisning. Och woka (tina) grönsakerna. Sen är det bara att blanda allt ihop i en stor skål. Lägg i en stor klick smör i skålen och blanda om alla ingredienser. Häll till sist i kryddblandningen och rör om. Njut!
Triska tänder.
Sen några dagar tillbaka har Max gnuggat sig i munnen mer än vanligt. Det (plus att hand dregglar mer) är en röd varningsflagga för nya tänder. När tänderna spricker genom tandköttet och även några dagar efter de kommit genom är vår lille plutt på sitt sämsta humör. Vilket inte är konstigt, för han verkar ha väldigt ont.
Här ser ni en tandkarta över vilka tänder han har och i vilken ordning han fick dem.
Här ser ni en tandkarta över vilka tänder han har och i vilken ordning han fick dem.
De två nedre (nr 1 & 2) tänderna fick han när han var 5 månader. Sen dröjde det tills han var 9 månader innan han fick nästa omgång och då kom det fyra tänder (nr 3, 4, 5 & 6) på en gång! Nu när han är 10 månader, är det dags för två till tänder att titta fram på övervåningen (nr 7 & 8).
Max både äter och sover dålig när det är tänder på gång. Förra gången när han fick fyra stycken på samma gång så sov han inte bra på nästan en månad. Det var tungt för oss alla. Hoppas dessa kommer genom fort. När jag kikar så ser jag att det är vitt och svullet i tandköttet men ännu inga risgryn som syns eller känns.
Som tur är har vi flytande Alvedon som Max älskar smaken av(?!) När dosen han får tar slut blir han sur och vill ha mer, hehe! Söta unga!
Halloween pyssel
Som jag nämnt innan så har jag dåligt med Halloween-pynt. Så igår kväll satt och och surfade lite efter inspiration till att pyssla ihop lite eget pynt för att göra det fint här hemma. Riktiga pumpor ska jag försöka hitta på ICA Maxi till att göra lyktor av och ha utomhus, men inne vill jag också ha pumpor. Och av egna erfarenheter har jag insett att de inte håller sig inne i mer än några dagar.
Så jag kom på att jag kanske kunde sy pumpor av tyg för att pynta inne med. Och tänka sig, det kunde jag! Så här ser den första ut, dock är den inte klar. Den ska få en stjälk och kanske nåt löv med.
Så jag kom på att jag kanske kunde sy pumpor av tyg för att pynta inne med. Och tänka sig, det kunde jag! Så här ser den första ut, dock är den inte klar. Den ska få en stjälk och kanske nåt löv med.
Jag gjorde även ett spöke. Den blev jag halvnöjd med... Men lite gullig blev han allt. Hade velat att hans "mössa" varit längre. Men men... det är inte alltid det blir perfekt första gången.
Får se hur mycket jag hinner idag. Man får göra lite åt gången när man har en liten herre som tycker att mamma är sååååå tråkig när hon grejer för länge på egen hand.
Till mamma.
Varje gång jag hör den här låten så får jag tårar i ögonen och tankarna far till dig.
"Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått
Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått
Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till
Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar
Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans
Jag vill känna att jag levt mitt liv"
Det känns som att texten handlar både om mig och om dig, mamma. Den påminner mig ofta om att leva nu, något du glömde bort de sista åren av ditt liv. Eller så kanske du bara inte orkade och någonstans visste vad som skulle komma...?
Mamma, du lämnade för tidigt. Det fanns (och finns) ju så mycket kvar för dig att se och uppleva. Varje dag tänker jag på dig och längtar efter dig. Jag älskar dig mamma.
Fixat.
Nåt sånt här får det typ bli. Vad tror ni? Det här är ju bara mallen som är gjort av ett lakan. Nu gäller det att hitta en läckert tyg...
Efter Max vakna från sin sovstund kl halv ett, så dammsög vi ihop. Han avgudar dammsugaren!! Så jag brukar spara just detta städmoment tills han är vaken och kan vara med.
Här ser ni vårt kök, men ni ska få se bättre kort och presentation i ett senare inlägg. Dörren som Max står vid går till vårt badrum och toalett.
Efter dammsugningen satte jag igång Alfons Åberg (Max favoritprogram) vilket gav mig en halvtimma till att knåpa ihop mallen till stolen. Ja, ni har ju sett resultatet ovan.
Nu ska jag parkera mig i soffan en stund!
Nu ska jag parkera mig i soffan en stund!
Söndag, sköna söndag.
Ni kommer nog märka att jag inte är den flitigaste bloggaren på helgerna. Då har jag allt som oftast mycket för mig och prioriterar inte att updatera här inne. Helger för mig är heliga och då jag spenderar tid med min familj och vänner. Så vi vet. Bloggen "dör" lite varje helg för att återuppstå på måndagar.
James
Söndag är lika med städ- och fixar-dag hemma hos oss. Så även idag. Vi vinkade av våra bästa kompisar imorse som kom ner från Skellefeå. De hade varit hemma och hälsat på släkt och vänner i en vecka och stannade till hos oss på hemvägen till Oslo. Vi ligger typ precis i mitten av deras biltur så det passar sig bra att stanna till här - och det tycker vi är sååå kul!
Som dagt, städa och fixa... Jag har nyss städat köket och hämtat in ett projekt ifrån ett av våra andra hus. Tobbe fick hjälp av vår närmsta bonde med att hämta grus upp till gården för att kunna sprida ut den så gårdsplanen blir jämnare. Tur vi har en sån snäll bonde till granne med traktor som hjälper oss! Ska baka honom en kaka snart och gå över till honom.
Som dagt, städa och fixa... Jag har nyss städat köket och hämtat in ett projekt ifrån ett av våra andra hus. Tobbe fick hjälp av vår närmsta bonde med att hämta grus upp till gården för att kunna sprida ut den så gårdsplanen blir jämnare. Tur vi har en sån snäll bonde till granne med traktor som hjälper oss! Ska baka honom en kaka snart och gå över till honom.
Nu till ett av mina projekt. Jag fann en fladdermus-fåtöljs-stomme (vilket ord?!) ståendes här i ett av husen när vi flytta in. De är ju så läckra!! Ja, när de är i ordning gjorda alltså. Än så länge har jag bara en stomme. Men jag tänkte att jag måste ju kunna lista ut hur jag få till själva tygbiten. Jag har ett gammalt lakan som jag tänkte använda som mall och prova mig fram med. Sen när jag hittat rätt form och strorlek ska jag köpa nåt grovt möbeltyg och göra en riktig sitts.
När man ändå har typ 58 projekt på gång,
vad spelar då ett till för roll?
Köldallergi och förberedelser inför vintern.
Just nu, innan kylan slår, så håller jag på att införskaffa diverse saker som är bra att ha. Max måste ha en vinter overall och vinterskor. Jag håller på att buda på en overall via en nätaktion. Overallen är från Polarn och Pyret och är enligt säljaren knappt använd. Låter bra, tycker jag. Så här ser den ut.
Hoppas vi vinner den. P.o.p har bra kvalitet och det är ett absolut måste när det kommer till kylan här uppe. Det blåser väldigt snålt i Göteborg från havet om vintrarna, typ så det isar i hela ryggmärgen. Brrr! Men minus 30 grader, som det blir här uppe, är inget att leka med. Min plutt ska vara varm om vintern. Och nej, vi ger oss inte ut i onödan när det är minus 30 grader. Men ibland måste man ju.
Vi behöver köpa raggsockor till Tobias och mig, Max har ett par sen förra vintern som han fortfarande kan ha. Det drar ju en del från springorna mellan golvplankorna hemma hos oss. Inte över allt, men lite här och var och när det är riktigt kallt så sprider det sig. Då är det mysigt att ha racksockor på sig även inne, eller/och ha mysiga tofflor på sig. Både Tobias och mina tofflor har gjort sina sista vintrar. Hans har knappt någon sula kvar och mina är så instängda att mina fötter luktar gamla disktrasor efter de befunnit sig där inuti. Jag skulle vilja ha Ulle tofflor. De ser varma och sköna ut och ett stort plus är att ull andas, så man svettas inte om fötterna i dem. Bra va?
Vi behöver köpa raggsockor till Tobias och mig, Max har ett par sen förra vintern som han fortfarande kan ha. Det drar ju en del från springorna mellan golvplankorna hemma hos oss. Inte över allt, men lite här och var och när det är riktigt kallt så sprider det sig. Då är det mysigt att ha racksockor på sig även inne, eller/och ha mysiga tofflor på sig. Både Tobias och mina tofflor har gjort sina sista vintrar. Hans har knappt någon sula kvar och mina är så instängda att mina fötter luktar gamla disktrasor efter de befunnit sig där inuti. Jag skulle vilja ha Ulle tofflor. De ser varma och sköna ut och ett stort plus är att ull andas, så man svettas inte om fötterna i dem. Bra va?
Jag tror att min starka vilja om att förbereda mig och mina nära inför vintern och kyla bottnar i att jag har något som kallas köldallergi, eller fysikalisk urticaria (köldurtikaria). Jag tål inte när det blir för kallt och inte heller när det växlar mellan varmt och kall för fort. Blir det för kallt (eller för snabb växling mellan varmt och kallt) så svullnar mina händer och fötter upp, mina kinder blossar upp, pulserar och blir röda. Och har jag riktig otur så får jag nässelutslag. Dock händer det inte så ofta längre, men när jag var yngre (mycket mellan 9-14 års ålder) så fick jag det varje vinter över allt. Inte så kul, speciellt inte med massa röda utslag i ansiktet.
Så därför är det viktigt för mig att inte bli kall. Jag bär ofta två par strumpor och ALLTID vantar utomhus så fort det börjar bli kyligare. Jag är nog en av de första som sätter på mig vantar på hösten. Så jag har som höst/vintertradtion att köpa (eller alternativt sticka egna) nya vantar varje år. Jag måste ju ha vantar jämt för att inte få ont, så då vill jag gärna ha några olika modeller att variera mig med. Detta året är jag lite sugen på att skaffa ett par sånna här vantar.
Så därför är det viktigt för mig att inte bli kall. Jag bär ofta två par strumpor och ALLTID vantar utomhus så fort det börjar bli kyligare. Jag är nog en av de första som sätter på mig vantar på hösten. Så jag har som höst/vintertradtion att köpa (eller alternativt sticka egna) nya vantar varje år. Jag måste ju ha vantar jämt för att inte få ont, så då vill jag gärna ha några olika modeller att variera mig med. Detta året är jag lite sugen på att skaffa ett par sånna här vantar.
Gårdagens playdate
Jag brukar ofta glömma kameran när vi är iväg och leker med Max oxh mina kompisar. MEn iom att de var hemma hos oss igår så fanns kameran på plats. Jag tog massor av kort, men det är inte det lättaste att fånga små busfrön in action. Men några fina kort blev det allt. Synd bara att jag inte fick fångat alla på kort. Kameran åkte fram tidigt och då hade inte Oline och hennes mamma Zarah kommit än. Jag måste bli bättre på att fota när vi träffas allihop.
Aksel & Viggo med en flaska med glittriga pärlor inuti.
Från vänster: Aksel, Max, Filippa & Viggo.
Aksel fullt fokuserad på klossarna.
Max var inte riktigt sitt glada jag igår. Han hade en mammig
dag och ville helst bara vara tätt in till mig hela tiden.
Viggo med en korköppnare. Kanaske en framtida vinkännare in the making?
Måste tillägga här att korken är helt rent, dessutom kokad innan den hamnade i Max leklåda.
Fröken Filippa var den som var mest samarbetsvillig när det kom till att bli fotad av mig.
Där av finns det flest bilder på henne.
Haha, söta unge! Älskar den oskyldiga blicken hon har här :D
Viggo gick med gå-vagnen för första gången här hos oss igår.
Vagnen var populär och det blev lite fight över den.
Det var fullt ös, medvetslös igår när vi sågs - ja, som det brukar vara. Skitkul!! Hoppas vi kan ses allihop nästa gång, då två mammor och barn inte kunde komma. Vi har alltid lika kul och det är tur att Max och jag funnit dessa underbara människor. Livet hade varit bra mycket tråkigare utan dem.
Nu går Max!
Max är bara 10 månader och redan så går han. Mamma och pappa är stolta! Vår goa stora kille. Kvaliteten på filmsnutten är ju inte den bästa, men men... Ni får en uppfattning ivf. Max övar ofta på att gå, men det gäller att vara snabb med mobilkameran för att lyckas fånga det. Igår kväll lyckades Tobias dokumentera när han övade i vardagsrummet när vi kikade på tv alla tre.
Fint besök.
Om en liten stund kommer Max och mina kompisar hit på besök och fika. Skitkul, rent ut sagt! Så ni vet varför jag är frånvarande här under dagen. Ska försöka ta kort så ni får se vad vi pysslat med under dagen.
Hörs på en stund!
Hörs på en stund!
Motivation -17.
Det går inte riktigt som jag vill just nu med mina studier. Jag hade en stor förhoppning om att komma ett steg närmre mitt mål vad gäller studierna. Jag vill ju bli klar och få en filosofisk kandidat examen i socialpsykologi. Jag är ju så nära, men ändå så långt bort. Jag ville läsa klart den näst sista kursen och sen bara ha en C-uppsats kvar innan jag blev exminerad. Men det gick inte att göra som jag hoppats. Det funkade inte att plugga hemma och göra inlämningsuppgifter och hemtentan på egen hand. Det var för mycket. För stor kaka.
När jag insåg detta och förhoppningen sprack så försvann även min motivation till mina två andra distanskurser. Just nu känner jag mig vilse och mållös. Utan mål. Utan riktning. Jag har så svårt att anstränga mig när jag inte vet vad det är jag jobbar mot.
Jag har kikat lite på socionom programmet, det finns både i Gävle och Sundsvall. Men programmet kräver Matte B, som jag saknar. Och utbildningn är 4 år. Uhhh... 4 år till av studier. Blä, det känns inte lockande. Jag vill helst jobba!!! Men inte med vad som helst. Jag vill jobba med något jag trivs med och känner har en mening. Men vad är det? Jag har själv ingen aning...
Detta vakum gör mig deppig och håglös. Jag måste hitta en ny väg, på nåt vis. Och snubbla över lite ny energi och motivering till att slutföra mina två andra kurser. Nån som har lite extra "go" till övers?
När jag insåg detta och förhoppningen sprack så försvann även min motivation till mina två andra distanskurser. Just nu känner jag mig vilse och mållös. Utan mål. Utan riktning. Jag har så svårt att anstränga mig när jag inte vet vad det är jag jobbar mot.
Jag har kikat lite på socionom programmet, det finns både i Gävle och Sundsvall. Men programmet kräver Matte B, som jag saknar. Och utbildningn är 4 år. Uhhh... 4 år till av studier. Blä, det känns inte lockande. Jag vill helst jobba!!! Men inte med vad som helst. Jag vill jobba med något jag trivs med och känner har en mening. Men vad är det? Jag har själv ingen aning...
Detta vakum gör mig deppig och håglös. Jag måste hitta en ny väg, på nåt vis. Och snubbla över lite ny energi och motivering till att slutföra mina två andra kurser. Nån som har lite extra "go" till övers?
(Kanel)bullens dag.
Klart kanelbullens dag ska firas. Dock en dag för sent. Och inga bullar med kanel, utan med vanilj, kardemumma och vissa med choklad/vanilj fyllning. Baket skulle ägt rum igår, på den oficiella kanelbulle-dagen. Men Max var lite extra klängig och mammig igår så jag sköt på det tills idag.
Baka, baka, liten kaka. Eller nåt...
Finns inget som är så gott som nygräddade bullar!
All of my heart.
Kärleken till den här fina varelsen går inte att sätta i ord. Han är mitt allt, utan tvekan. Han bär inte bara mitt hjärta utan en stor del av min själ. Inget kan förändra det. Någonsin.
Det gamla köket
Jag lovade ju att visa er runt. Vi börjar med det man först möter när man går in köksingången; det gamla köket. Förr i tiden var detta köket, men ägarna innan oss har gjort om det till matrum och gjort köket i ett mindre rum som ansluter till detta rum. Vi ska såsmåningom ändra tillbaka, så detta blir det riktiga köket igen. Men det ligger inte längst upp på listan. För det funkar som det är just nu.
Det är sparsamt möblerat än så länge. Jag letar efter ett speciellt skåp (typ som denna) att ha stående vis en av de "kala" väggarna där rottingstolen och den låga bokhyllan står. Bokhyllan ska målas om och stå i Max rum när det blir klart nu i vinter. Men tills dess får det stå nere i köket och fylla ut lite tomrum.
Det är sparsamt möblerat än så länge. Jag letar efter ett speciellt skåp (typ som denna) att ha stående vis en av de "kala" väggarna där rottingstolen och den låga bokhyllan står. Bokhyllan ska målas om och stå i Max rum när det blir klart nu i vinter. Men tills dess får det stå nere i köket och fylla ut lite tomrum.
Den smala dörröppningen är ut till hallen och ingången bredvid leder till det som är kök idag. Där ska senare bli tvättstuga när vi gör så att det ursprungliga köket åter bli ett levande kök igen.
Fina inbygga köksskåp på vardera sida om fönstret. Till höger har vi glas och tallrikar. Till vänster har vi krukor, vaser och annat bra å ha.
Här ser ni den inte allt för vackra gamla vedeldade spisen och ugnen. Bra att ha dock när det blir strömavbrott, som det blir lite titt som tätt hos oss.
Den gamla kökssoffan har min mamma sovit i som liten. Den är charmig som den är, men ska få ett nytt överdrag på dynan. Jag vill ha ett lite grövre tyg med mönster och gärna svart/mörk botten så att det inte syns med en gång ifall det skull komma någon fläck på. Än har jag inte hittat precis det tyg jag vill ha. Men det kommer.
Köksbordet stod här i ett av husen när vi flyttade in. Det är ett bra bord, för man får plats många kring det. Jag vill måla om det i någon ljus nyans.
Köket är så ljust (med flit för att ljusa upp de mörka årstiderna) att det krävs färgglada möbler för att väga upp. Det ger även ett lekfullt intryck som tilltalar både mig och Tobias. Detta rum, precis som alla andra, är alltså ett pågående projekt. Sakta men säkert växer det fram. Jag behöver tid på mig för att bo in mig och känna av vad som passar. Så det funkar utmärkt för mig att det tar lite tid.
Ni kommer få se när det sakta växer fram ett riktigt fint hem här hos oss i alla rum.
Visst?
Buuuuu!
Nu när det är oktober så känns det legitimt att börja dekorera inför Halloween. Eller hur? Måste göra lite mer Halloween-pynt, har i nuläget enbart detta lilla spöke. Honom fick jag för flera flera år sen av min mamma när jag flyttade hemifrån för första gången.
Hade velat köpa pumpor och göra lyktor av. Undrar vart man kan få tag på det här uppe? Till nästa höst ska vi ordla egna. De lyser så vacker om kvällarna.
Hade velat köpa pumpor och göra lyktor av. Undrar vart man kan få tag på det här uppe? Till nästa höst ska vi ordla egna. De lyser så vacker om kvällarna.
Våt morgon.
Idag började dagen tidigt. För tidigt.
När vi var och handlade mat sist så fanns inte de vanliga blöjorna så jag tänkte att vi tar och testar nåt nytt. Det blev ett paket Huggies. Det gör jag inte om igen. Max hade en sådan på sig i natt och kl fem imorse var den genomkissad så pyjamasen var våt och hans täcke fuktigt. Sen somna han aldrig om.
Jag har ont i huvudet och hade behövt sova i minst en timme till. Kommer bli en lång dag känner jag.
Gomorron på er!
När vi var och handlade mat sist så fanns inte de vanliga blöjorna så jag tänkte att vi tar och testar nåt nytt. Det blev ett paket Huggies. Det gör jag inte om igen. Max hade en sådan på sig i natt och kl fem imorse var den genomkissad så pyjamasen var våt och hans täcke fuktigt. Sen somna han aldrig om.
Jag har ont i huvudet och hade behövt sova i minst en timme till. Kommer bli en lång dag känner jag.
Gomorron på er!
Lite räcker lång väg.
Tanken med ett enklare liv har vuxit inom mig länge. Det var ganska nyligen som jag kunde sätta konkreta ord på den känsla jag länge burit på. Känslan är som en längtan till något simpelt. En vilja att rymma från alla jobbiga måsten. Men även en känsla av plikt. Jag känner ett ansvar för miljön och planeten jag bor på.
Det sistnämda har blivit starkare sen jag fick barn. Jag vill inte att mitt barn ska växa upp i en förstörd värld pga människan slarv. Jag vill göra det jag kan för att förbättra situationen och miska den rådande miljörförstörning. Vad gör jag då, kanske ni undrar? Det handlar om de små sakerna. Listan kan göras lång, så jag tar bara upp några saker.
Det sistnämda har blivit starkare sen jag fick barn. Jag vill inte att mitt barn ska växa upp i en förstörd värld pga människan slarv. Jag vill göra det jag kan för att förbättra situationen och miska den rådande miljörförstörning. Vad gör jag då, kanske ni undrar? Det handlar om de små sakerna. Listan kan göras lång, så jag tar bara upp några saker.
Så gott som alla Max kläder är begagnade. Ibland händer det att jag köper nytt, men kan jag så köper jag hans kläder på second hand eller aktioner på internet. Och köper jag nytt köper jag främst ecologiska och fair trade kläder.
Alla våra möbler här hemma (förutom ett få tal, som kan räknas upp på en hand) är fyndade via annonser, på loppisar eller ärvda. Dels trivs jag bäst i gamla möbler, de har en helt annan patina och kvalitet än nytillverkade möbler - men sen tycker jag även att de är snyggare. Det det är ju en smak sak.
Vi bor i ett hus som är uppvärmt av jordvärme och kakelugnar. Mycket bra och ekovänlig uppvärmning.
Sen tror jag även på att hellre köpa dyrt med kvalitet sällan, istället för att köpa billigt och ofta. Jag köpte nyss en dyr vinter jacka. Det gjorde jag förra gången jag köpte en jacka också, men så höll den i fyra år dessutom. Så egentligen var den inte så dyr om jag räknar ut vad den kostade mig per år. Att köpa mer sällan spar ju även det på miljökontot.
Klicka på bilden för länk till vart den är köpt
Mitt senaste inköp ser ni ovan. Jag är en juice-junkie! Jag måste ha juice varje dag. MEn jag skulle ljuga om jag inte erkände att jag både tyckte det var besvärligt och synd att vi här hemma förburkade så många juiceförpackningar. Så jag beslöt mig för att investera i en juicecentrifug. Så nu kan jag både välja exakt vilken juice jag vill dricka, slippa konserveringsmedel och tillsatt socker och slippa konka hem förpackningar som både tar upp stor del av vår sopptunna. Gott för alla parter! Och god juice!
Villa Söromån
Här är vår pärla och livsprojekt! Huset byggdes på 1860-talet. Det heter Söromån, som i "söder om ån". Det är det enda huset här i byn som ligger på södra sidan om Gnarpsån. Vi har en egen bro som man måste åka eller gå över för att komma ut till den allmäna vägen.
Huset är gammalt och i behov av renovering, som ni kanske ser. Hela nedervåningen är beboligt men övervåningen fungerar ännu bara som sommarboende. Vi håller just nu på att isloera hallen på övervåningen, som befinner sig bakom dörren och de två fönstrena ovanför verandan. Efter att hallen blivit klar ska vi ge oss på det stora sovrummet och ett mindre rum som ska bli Max rum. Det är mycket att göra, men väldigt kul och spännande! Jag ska berätta mer om renoveringen allt eftersom för er här i bloggen.
Jag ska även visa er runt inne, rum för rum. Men jag början med att presentera huset och tomten först. Här kommer en hel drös med bilder, så kanske ni får en uppfattning om vår Villa Söromån.
Den skruttiga trappan till den nya dörren på punschverandan som Tobias och min svärfar satte in i sommras. Alla dörrarna och även huset ska målas om i framtiden. Exakt till vilken färg återstår att se ännu. Trappan ska givetvis bytas ut. Men det får bli kanske nästa vår/sommar.
Detta är vårt garage / vedbod / förråd / snickarbod m.m.
Huset är gammalt och i behov av renovering, som ni kanske ser. Hela nedervåningen är beboligt men övervåningen fungerar ännu bara som sommarboende. Vi håller just nu på att isloera hallen på övervåningen, som befinner sig bakom dörren och de två fönstrena ovanför verandan. Efter att hallen blivit klar ska vi ge oss på det stora sovrummet och ett mindre rum som ska bli Max rum. Det är mycket att göra, men väldigt kul och spännande! Jag ska berätta mer om renoveringen allt eftersom för er här i bloggen.
Jag ska även visa er runt inne, rum för rum. Men jag början med att presentera huset och tomten först. Här kommer en hel drös med bilder, så kanske ni får en uppfattning om vår Villa Söromån.
Den skruttiga trappan till den nya dörren på punschverandan som Tobias och min svärfar satte in i sommras. Alla dörrarna och även huset ska målas om i framtiden. Exakt till vilken färg återstår att se ännu. Trappan ska givetvis bytas ut. Men det får bli kanske nästa vår/sommar.
Detta är vårt garage / vedbod / förråd / snickarbod m.m.
Vårt lilla timmerhus som är jättecharmigt men inte beboligt ännu. Det är fint på insidan, allt är utrivet och övervåningen är grundmålad. Men undervåningen saknar isolering och det finns inget indraget vatten eller avlopp. Tobias har en önskan om att göra detta till sin framtida studio. Jag har en önskan om att renovera det för att sedan hyra ut det eller ha det som gästhus.
Vi har alltså tre hus på vår gård. Och 4 (eller var det 5?) hektar mark, både åker och björkskog.
Våra två läckra ekar. Undrar hur gamla de är? Vi har en lite idé om att göra en riktig väg mellan ekarna och upp genom vår skog, för att slippa använda bron. Det är lite krångligt just nu på vintern vad gäller plogningen.
Gården sett från åkern.
VAd man ser när vi står på vår åker. Inga grannar nära oss - underbart!!
Utsikten från köket.
Vår egen bro med grind.
Husets baksida, sett från den allmäna vägen på andra sidan ån.
Vyn från bron upp på alla våra tre hus.
Majlo på andra sidan ån/bron, mot den allmäna vägen.
Utsikten från ena sidan av bron. På sommaren kan vi bada från den sidan där den gamla avbrutna björken står. Det är finkorning sand på botten. Ån är grund på sina ställen, men även 4 meter djup på andra.
Utsikten åt andra håller när man står på bron.
Villa Söromån sett från trädgården.
Det började med en önskan.
Som många av er som läser vet, är jag ingen ny bloggare, men detta är en ny blogg. Den känns mer aktuell än min förra som jag drev i flera år, innan jag valde att avsluta den. Det har nästan gått ett helt år sen jag skrev ett blogg inlägg sist. Mycket har hänt! Och mycket kommer att hända. Nu känner jag en lust för att dela med mig igen, till er som vill läsa.
Denna bloggen kommer att ha ett tema, till skillnad från min förra. Dock kommer de vara lika på många sätt. Denna bloggen, precis som min förra, kommer att handla om mitt liv och vad som händer i min vardag. Skillnaden är att det ska finnas en röd tråd som dyker upp lite då och då. Den röda tråden handlar om det val av liv som jag och min man valt att leva. Vi vill leva ett mer enkelt liv. Vi vill båda ifrån det som orsaker oss människor mycket stress och påfrestning i livet. Där av namnet på bloggen; Ett enklare liv.
Jag har i så gott som hela mitt (ännu inte så långa) vuxna liv bott i en storstad - Göteborg. Göteborg kommer alltid förbli i mitt hjärta, av många olika själ. Men att bo i en storstad har många negativia faktorer - det är stressigt, ljudligt, trångt, mycket intryck, en hets kring konsumtion och en mentalitet som är väldigt individuell och som på många sätt leder till alienation. Stor staden har givetvis många fördelar också! Och jag förstår mycket väl varför många väljer att bo i dem och trivs med det. Men just nu, i vårt liv, kändes det inte rätt.
Det finns många många många fler orsaker till varför statslivet inte lockade oss mer. Men den främsta var att vi en dag i februari 2010 upptäckte att vi skulle bli föräldrar. En tanke om vart och hur vi ville att vårt barn skulle växa upp började gro. Det kändes uteslutet att fortsätta bo i en storstad. Både jag och min man är uppvuxna på landet som små. Så ville vi att våra barn skulle få ha det också.
Denna bloggen kommer att ha ett tema, till skillnad från min förra. Dock kommer de vara lika på många sätt. Denna bloggen, precis som min förra, kommer att handla om mitt liv och vad som händer i min vardag. Skillnaden är att det ska finnas en röd tråd som dyker upp lite då och då. Den röda tråden handlar om det val av liv som jag och min man valt att leva. Vi vill leva ett mer enkelt liv. Vi vill båda ifrån det som orsaker oss människor mycket stress och påfrestning i livet. Där av namnet på bloggen; Ett enklare liv.
Jag har i så gott som hela mitt (ännu inte så långa) vuxna liv bott i en storstad - Göteborg. Göteborg kommer alltid förbli i mitt hjärta, av många olika själ. Men att bo i en storstad har många negativia faktorer - det är stressigt, ljudligt, trångt, mycket intryck, en hets kring konsumtion och en mentalitet som är väldigt individuell och som på många sätt leder till alienation. Stor staden har givetvis många fördelar också! Och jag förstår mycket väl varför många väljer att bo i dem och trivs med det. Men just nu, i vårt liv, kändes det inte rätt.
Det finns många många många fler orsaker till varför statslivet inte lockade oss mer. Men den främsta var att vi en dag i februari 2010 upptäckte att vi skulle bli föräldrar. En tanke om vart och hur vi ville att vårt barn skulle växa upp började gro. Det kändes uteslutet att fortsätta bo i en storstad. Både jag och min man är uppvuxna på landet som små. Så ville vi att våra barn skulle få ha det också.
Tobias, min man, började söka jobb i Hälsingland, som han kommer ifrån. Hans familj finns här uppe och genom dem fick han ett arbete som smed på Gränfors bruk. När vi fick klartecken om Tobias jobb (Maj 2010) så packade vi ihop oss och hunden Majlo, från Västra götalands län och flyttade 65 mil norr ut till Gävleborgs län. Eller närmre bestämt till Hudiksvall.
I Hudiksvall bor vi ett litet slag medan vi letar efter ett stor och gammalt hus som vi kan renovera. Vår vission är att bo på landet, i ett gammalt hus som inte är sönder-renoverat där alla gamla charmiga detaljer finns kvar. Där vill vi bygga upp vårt liv och renovera så huset blir helt perfekt - för oss.
Vi går på många många visningar av alla möjliga hus. Vi finkammar bostadsannonserna på internet och i tidningarna. Månaderna går. Inget faller oss helt i smaken. Tills en dag då vi plötsligt ser en annons med "vårt" hus! Efter tre visningar och budgivning blir huset vårt, på riktigt. En månad innan vårt barn beräknas födas skriver vi på alla papper och kan stolt kalla oss husägare.
Vårt mirakel kommer till världen den 22 november efter en tuff förlossning på tre dygn som avslutas med kejsarsnitt. Miraklet får heta Maximiliam Love, kallas kort och gott för Max. När Max är knappt en månad får vi nycklarna till huset och vi flyttar in. Snön ligger i höga drivor och vintermörkret blandar sig med en tät dimma av sömnlöshet och kolik. Nu kan vårt äventyr som husägare, föräldrar och sökare efter ett enklare liv börja.
