Jag tänker för mycket. Analyserar och tolkar. Det är både min svaghet och min styrka. Det händer att det ger mig ågren, när det går över styr, men det ger mig även en förmåga att kunna förstå människor. Jag är genuint intresserad av att iakta och studera andra i det sociala livet. Mitt drömyrke är relationsterapeut. Det vet jag att jag hade varit bra på. För människor, våra handlingar, avsikter, motiv, känslor och mönstret i alltihop är vad som triggar mig mest.

Men det lustiga är att även om jag är bra på att vara objektiv när det gäller andra, så saknar jag den förmågan när det rör mig själv. Inte alltid. Och inte med alla. Men somliga människor begriper jag mig bara inte på. Det går inte. Det blir bara kortslutning, grubblerier och obehagliga känslor. Vissa människor går det bara inte att vinna med. De utsöndrar negativitet och sprider det kring sig - ofta utan att veta om det själva. Eller så vet de, men tränger undan det.

Jag funderar ofta på vad dessa negativa människor har för motiv till att få andra att må dåligt. Det jag kommit fram till är för att de själva inte mår bra. Antingen lever de i olyckliga omständigheter oförmögna att förändra vad som råder, av ett eller annat skäl. Eller så upplever de ett missnöje i sig själva som de inte mår bra av som kanske orsakar osäkerhet eller självförakt. Summan av kardemumman är att människor som drar ner andra på ett eller annat sätt mår piss inombords.
För alla har ett motiv till sina handlingar, inget är planlöst - INGET. Även om personen i fråga inte vet om det själv, varför hon/han agerar som denne gör, så finns där en orsak bakom. Var så säker.

Typen av person som jag beskriver brukar jag kalla för energi-dammsugare. De boktavligen suger energin och positiviteten ur andra. Energi-dammsugarna är jag känslig för och de verkar dras till mig, av för mig okänd anledning. Jag avskyr dessa som pesten. Personer som medför negativitet undviker jag så gott det går. För jag orkar inte med dramatiken och tömmingen av livsenergi som de medför. Så jag klipper alla band när det går upp för mig att jag har med en sån person att göra. För jag har insett att det inte lönar sig att ha dem kvar. Som sagt; you just can't win against some people.

Det jobbiga är när man stöter på en individ man inte bara kan klippa med. Av olika skäl. Det bara går inte. Vad gör man när man inte vill veta av någon (för de får en att må dåligt) men om man klipper så uppstår det minst lika mycket ågren som om man hade kvar dem? Förstår ni?

Det enda jag kommit fram till som jag kan försöka göra är att inte längre bry mig. Att bara stänga av och skratta inombords istället för att bli sårad, ledsen, arg och upprörd. Det enda problemet med detta är....
Hur gör man för att sluta bry sig? För att bli likgiltig och nollställd inför någon?