Precis som jag misstänkte, och minns ifrån när Max var liten, så händer de mest fantastiska sakerna efter dessa "åskmolnsperioder". Mitt upp i en period av tillväxt, dålig sömn, oro, gnäll och frustration så händer det. Tove ler sitt första leende! Lyckan är gjord!

Både igår och idag har varit lite tuffa. Tove är mitt upp i en utvecklingsfas och tillväxtperiod. Det är inte ens i närheten av vad vi gick genom med storebror, men ändå stundvis kämpigt. Och tröttsamt.

Frustrationen över att känna sig otillräcklig som mamma när ens bebis bara är arg, ledsen och övertrött men ändå inte kan/vill sova, försvinner på en ynka sekund när ens ögonsten tittar på en och ler. Det är en obeskrivlig känsla av eufori som bara andra föräldrar kan förstå. Det gör det hela värt det, tusen gånger om!

Hennes leende är så fint. Hon har en smilgrop precis som storebror, pappa och mormor. Hoppas att hon fortsätter att le och gör det oftare. Förhoppningsvis kan jag visa er hur fint hon ler på kort här på bloggen. Men tills dess får ni hålla till godo med detta foto från idag: Tove, 4 veckor och 3 dagar.