Sista versen.
Även om solens strålar piggar till, så kan det inte väcka mig från min dvala. Det spelar ingen roll vad jag gör just nu, har jag insett. Jag kommer inte ur denna zombikoma som jag hamnat i. Det känns som att jag går omkring med bomull i huvudet och en sån där nätaktig begravningsslöja för ögonen -allt är lite suddigt och dimmigt.
Förkylningen är en gnutta bättre idag men typiskt nog åt jag något igår som gjorde mig väldigt dålig i natt. Hade väldigt ont i magen och fick gå upp på toa ännu fler gånger än vanligt. Så idag är jag om ännu tröttare av just den anledningen. Ska försöka ta igen det i natt, om det går.
Innan jag blev förälder visste jag inte att man kunde bli så här trött. Det är inget fel på mitt järnvärde, vilket man skulle kunna tro iom att jag är höggravid, jag har snarare oförskämt bra värde. Min kropp är helt enkelt slut. Betterierna behöver laddas. Bara svårt att få till det i nuläget.
Så på måndag får vi troligtvis ett datum och klockslag för när bebisen kommer att komma. Spännande! Och samtidigt helt overkligt. Visst, jag är stor som en elefant just nu och längtar vansinnigt efter att få slippa vara så här mer. Men ändå kan jag inte riktigt greppa faktumet att jag snart, mycket snart, kommer vara mamma till ännu en liten individ. Undrar vem det är?!! Vi är så nyfikna nu.
Det är en del saker som måste fixas innan lillasyskonet kommer. På måndag ska vi gå till Länsförsäkringar och ansöka om ett babyskydd (bilbarnstol) till bilen. Vi har alla våra försäkringar där så då får man hyra den första stolen av dem helt gratis i ca 9 månader - lämpligt!
Sen måste jag införskaffa lite saker från apoteket som kan vara bra att ha hemma till nykomlingen och fixa nya nappar till antikolik nappflaskor och köpa hem ersättning (ifall det skulle krisa!) och se så att bröstpumpen fungerar som den ska ännu.
En väska till BB ska packas med saker som ska med. Måste kika på kläder som den ska ha på sig den första tiden och packa ner den virkade filten som jag gjort. Jag undrar hur länge jag blir kvar på BB innan vi åker hem? Kommer vara så ovant att vara ifrån Max och Tobias. Men det kommer gå fint. Jag vill verkligen få igång amningen på rätt sätt denna gången så jag ska försöka vara kvar så länge som möjligt. Vi får se hur länge jag står ut denna gången. Sist orkade vi bara 2 dygn då dem vi delade rum med drev oss till vansinne.
Det går framåt. Snart blir det något helt nytt, för oss allihop. Hoppas hoppas hoppas att det inte innebär kolik en gång till.
Ja, försök stanna så länge du kan - men jag tror att maxtiden är två dygn. Så är det i alla fall här nere där det kanske är högre tryck på BB-avdelningarna.
Håller tummarna för att du slipper strida för kejsarsnitt.
Kram vännen.
Jag håller tummarna.
Använd det första kortet som julkort.Jättefint!
