Allt går i ett, men ändå i snigelfart.

Det var ett tag sen jag skrev nu, men mentalt sett skriver jag i min blogg varje dag. Jag önskar det fanns ork och tid till att skriva och berätta och visa bilder för er. Men just nu kommer så mycket annat före.

Idag är det 59 dagar kvar till beräknad förlossning. Det låter inte mycket när man läser. En femma och en nia. Fast 59 dagar låter som en evighet för mig som känner mig tung, klumpig och har fått en härlig dos av foglossning. Det knakar fram när jag ska sätta mig på ett nytt sätt i soffan eller vända mig i sängen. Knakningarna är lite som när man knäcker fingrarna. Otrevligt. Minst sagt. Och ont gör det - för att förtydliga för er som inte vet.

Max är inne i någon fas just nu. Han blir 15 månader nu den 22 feb. Han håller på att få kindtänder och inget är riktigt bra, minst jag. Pappa är allt just nu. Jättegulligt och roligt att han avgudar sin pappa - med all rätt, för det gör jag med. Men inte lika kul när pappa inte kan vara med honom jämt och jag inte kan, eller får för Max, trösta honom när han blir ledsen och arg för att pappa försvinner för att göra något.
Och för att vara ärlig känns det lite ovant och snopet att inte längre vara rolig eller någon Max längtar efter att få vara med. Men jag missgynnar absolut inte att Max och Tobias har en sån fin kontakt. Jag tycker bara jag kunde fått vara med jag också. Men, oh well... Det kommer väl tillbaka.

Det längtas till mycket just nu. Efter den nya bebisen, våren, att snön och kylan ska försvinna (det var -29 grader här i helgen) efter att kunna vara mer rörlig och pigg, att kunna träna igen och att få bara kunna vara mitt gamla vanliga jag med min man och barn. Jag vill kunna leka som vanligt med Max igen. Mycket att längta efter som sagt. Inte det lättaste att vara i nuet just nu. Fast jag försöker, men det är svårt.

Tröttheten är konstant just nu. Känns att kroppen är sliten efter att den nyss var stor och skapade liv. Som tur är så är det ju inte allt för lång tid kvar. Har jag tur så får jag ett planerat kejsarsnitt som jag önskat. Då går jag inte över tiden som sist med två veckor. Med ett planerat snitt så kommer bebisen ut 7-10 dagar innan BF. Då är det ännu kortare tid kvar. Just nu är jag i vecka 32 och senast vecka 36 ska jag få veta hur det blir.

Nu kallar livet på mig. Massor att göra här hemma som vanligt; sånt som kallas livet.