Idag är det bara en vecka kvar till kejsarsnittet. Åh, så spännande! Och nervöst. Så mycket funderingar om vem vi kommer träffa för första gången, om hur det kommer gå med snittet, om hur det kommer bli att vara föräldrar till två barn och om hur Max kommer reagera på att bli storebror.

Givetvis kommer allt att gå och bli bra. Saker och ting har en förmåga att lösa sig till det bästa. Men omställningen innan ordningen är upprättad kan vara skakig och krävande. Hoppas att vi alla finner ro och våra nya roller snabbt och relativt smärtfritt.

Min barnmorska är så gullig och har peppat mig mycket under min graviditet angående min oro för hur det kommer gå för Max att bli storebror när han är så liten och för hur det kommer bli att vara mamma till två små samtidigt. Jag vill ju räcka till lika mycket för båda. Ingen ska bli lidande.

Barnmorskan säger att hon tycker att det inte alls är fel att få ett syskon när man är 16 månader. Tvärt om! Båda kommer under en längre tid ha samma sorts behov och uppskatta snarlika saker. Dessutom har inte Max något känsloregister än som innefattar avundsjuka. Det kommer lite senare säger hon och det ska tydligen vara jobbigare att få ett nytt syskon då än nu.
Vi får hoppas att hon har rätt.

Jag tror det blir bra faktiskt. De kommer ju alltid ha varandra och förhoppningsvis ha väldigt skoj ihop även som äldre individer.

Undrar så vem det är där inne. Många som tror och hoppas på att det är en liten tjej. Jag tror på att det är en lillebror som bor inne i magen. Tobias tror det är en lillasyster. Vi var oense förra gången också. Då trodde vi tvärt om och det visade sig att pappa hade rätt. Undrar om jag har rätt denna gången? Jag blir väldigt lycklig oavsett. Men kanske lite, bara pyttelite, mer glad om pappa Tobias har rätt denna gången också. Men huvudsaken är att den mår bra. Allt annat är ren bonus. Snart får vi veta. Bara 168 timmar kvar.

Vem tror ni det är?