Tänkte jag skulle summera lite, nu när det är sista dagen. Jämföra med hur det var förra gången när jag väntade Max. För det har varit annorlunda. De skojar inte när de säger på MVC att varje graviditet är unik - precis som den individ man bär på.

Den 22 juli (samma dag som Anders Behring Breivik begår massmorden ute på Utöya) får vi reda på att vi väntar barn igen. Tätt och bra, Max är då 8 månader. Det var en märklig känsla. Helt oplanerat, men välkommet! Att vi ser resultatet på graviditetstickan samtidigt som de har livesändningar på nyheterna från Utöya känns lite makabert. När så många liv släckts så har ett nytt liv tänts i vårt.

Början av graviditeten är tuff. I tre, nästan fyra, månader mår jag ständigt illa och har migrän. Under den här tiden kan jag inte äta grönsaker alls, allt smakar jord! Och jag som i vanliga fall ÄLSKAR grönt. Men nu kan jag inte äta det utan att må ännu mer illa - värst är broccoli.

När illamående och huvudvärk lagt sig kommer ett starkt sötsug och en otrolig vilja att baka! Detta har hållit i sig hela graviditeten. När jag väntade Max var jag helt tokig i juice, gröna äpplen och leverpastej, men denna graviditet har jag inte haft något speciellt som jag suktat efter jämt. Det har varierat väldigt.

Om jag tyckte att jag hade ont i kroppen när jag väntade Max så var det ingenting jämfört med hur det varit denna graviditet. Hade jag mött mig själv som gravid med Max och hört mig själv klaga så hade jag gapskrattat åt mig själv. Denna graviditet har jag stundvis inte kunnat gå pga foglossning. Det har gjort FRUKTANSVÄRT ont. Riktigt blixtrat framför ögonen när jag bara ska föra ena foten framför den andra.

Men förra gången hade jag mer ont i ryggen än denna. Och mer ont i knäna. Men enligt min BM så är denna bebis inte lika stor som storebror var - kanske beror rygg- och knävärken på det? Jag har inte heller haft lika ont av att inte kunna sova på mage (i vanliga fall sover jag enbart på mage) denna gången som förra. Kanske är det för jag denna gången vet med säkerhet att jag snart kommer få sova som vanligt igen?

Med Max fick jag så gott som inga bristningar alls. Fick några st runt naveln efter graviditeten med Max var över. Denna gången har jag fått massor! Och det måste vara hormonellt, för jag är mindre denna gången.
Med Max gick jag upp 25 kg och denna gången har jag gått upp 23 kg.

Med Max fick jag karpaltunnelsyndrom och tappade känseln i händerna. Kändes som om jag hade vantar på mig hela tiden. Fick handledsskenor som jag hade på mig på nätterna, fast det hjälpte inte. Denna gången slapp jag det - tack och lov! Jag har svullna händer som domnar lätt om nätterna men dagtid har det varit ok. Ivf inte tappat känseln.

Denna gången fick jag magkatarren from hell! Förra gången hade jag mer problem med förstoppning. Halsbränna hade jag båda gångerna. Men det har gått lätt att lindra med Losec.

Det mest skumma med denna graviditeten är att jag i lite mer än en månad haft ett konstigt "sug" efter att vilja lukta på starka dofter, så som bensin, spritpennor, ett starkt vårtmedel vi har här hemma och doften som finns i nya bilar/på Biltema. Det är superknäppt!!! Jag har gjort lite forskning vad det kan bero på och troligtvis är det någon brist i kroppen, men exakt på vad (eller varför) vet man inte. Det ska tydligen försvinna efter att bebisen är född. Det återstår att se, hehe!

Lite annat kraffs är att det krupit i benen och kliat över allt på kroppen, men det gjorde det förra gången också.
Jag har varit mer emotionell denna gången än förra. Nojig i allmänhet typ. Lättare för att gråta och oroa mig för saker. Fast på ett annat sätt har jag varit mer lugn nu än när jag väntade Max. Men då var jag ju så grön. Nu vet jag bättre och blir inte orolig för de små grejerna - det mesta löser ju sig.

Ja, det var nog det... Jag har säkert glömt nåt. 9 månader är ju en bra stund, även om det går fort. Och fort har det verkligen gått den här gången. I morgon börjar något helt nytt. Undrar hur livet blir? Spännande!