Jag tror jag börjat "boa". Eller så är det vårkänslor. Fast troligtvis är det en fysisk rastlöshet helt enkelt. Jag har varit still för länge, pga den framtunga magen som vår hemliga gäst bosatt sig i. Jag vill så mycket!!

Jag vill göra i ordning i många rum just nu. Hallen är så gott som klar, ja grunden alltså, det måste bara målas väggar och golv. Sen ska trappan slipas, målas och den runda väggen i trappen tapetseras.

Sen vill jag fixa fint i vårt gästrum. Tapetsera en av väggarna, hitta en sin sänggavel till dubbelsängen och flytta in min spegelbyrå dit.

Sen vore det så kul att fixa i ordning en balkong att sitta och njuta av solen nu på våren och sommaren. Jag ser det framför mig; vitt träräcke runt om, trall på golvet och blomsterlådor som hänger från räcket. Här sitter vi, allihop och äter frukost. Tobias med sitt kaffe och jag med min stora gula mugg med grönt té. Max har fullt upp med att undersöka allt som finns på balkongen och i hallen som angränsar medan lillasyskonet turas om att sitta hos pappa och mamma.


Det är så vansinnigt kul att bo i ett alldeles eget hus som man kan forma precis som vi vill. Det kanske låter som att vi har mycket att göra (vilket vi har) men vi njuter av alla projekten. Det enda man skulle ha lite mer av är tid och pengar. Ja, och rörlighet - för min del. Men så är det. Allt har sin tid.

Fast jag längtar så tills jag kan igen. Jag har myror i byxorna - så som jag alltid haft. Och alltid kommer ha.