Suddigt i kanten.
Idag har pappan i huset sovmorgon. Vi brukar turas om på helgen att få sova ut. Ofta får jag lördag och Tobias söndag, som det föll sig även denna helg. Det är viktigt att få sova ut, vi ligger på minus på våra sovkonton sedan länge. När Max föddes så hade han kolik som höll i sig i nästan tre månader. Att få en bebis är omvälvande, att få en bebis med kolik är snäppet värre.
Vi har inte riktigt repat oss sen koliken. Det tog verkligen hårt på oss, på flera plan. Numera är ju Max en kille som mer än gärna sover och somnar relativt lätt, utan att vakna på nätterna. Skönt! Tove sover bra hon också, men vaknar två gånger per natt för att äta och vill gå upp kvart i sex på morgonen.
Så jag har nog inte sovit en hel natt på snart två år. Det känns. Jag visste inte att man kunde vara så här trött innan jag blev mamma. Allt är lite suddigt i kanten, just pga trötthet. Men vi hoppas snart att Tove ska börja sova över sina mål så att man blir lite mer mänsklig och sig själv. Även om man är trött så är det givetvis värt det.
Strax ska vi göra frukost och runt halv tio har jag tänkt väcka pappan i huset. Vid 10-tiden kommer det hit folk och ska spela in i Tobias studio.Känns som dagen kommer gå i ett. Det gör alltid söndagar - slutspurten på helgen. Det känns alltid lite vemodigt med söndag tycker jag.
Nu ska jag njuta av mitt härliga sällskap. Jag älskar att vara mamma! Även om jag är en väldigt trött sådan. Det är ett litet pris för att vara rik. Jag har allt jag vill ha och njuter för varje dag vi är tillsammans!
Kommentarer
Postat av: Marie
Ja visst är det en lycka med barn,egna o andras.
Det är också en lycka när man får barnbarn.Grädden på moset:)Kram!
Trackback
