Någon gång i natt runt kl två så var det tre år sen som min mamma dog. Hon hade varit sjuk i cancer sen en tid tillbaka.

På hösten 2009 kände jag på mig att hon snart skulle försvinna. Och jag visste att hon skulle släppa taget när ingen såg på. Min mamma var ofta stark inför andra och la på ett leende trotts att något inte stod rätt till. Det var hennes sätt att hantera saker. Och även när hon var döende gjorde hon det till viss mån.

När vi alla sov så följde hon med någon som kom för att hämta henne. De senaste gångerna jag hälsade på sa hon flera gånger att någon var där hos henne, men hon visste inte vem det var. Jag tror det var min mormor, jag vet hur mycket min mamma saknade sin mamma.

Morgonen den 24 september 2009 fick jag ett samtal om att min mamma gått bort. Då möttes jag av det största mörker och tomhet jag någonsin upplevt i hela mitt liv. Livet ändrades på en handvändning. Min mamma var för mig hela min familj så när hon gick bort kände jag mig föräldralös.

Någon gång runt kl två i natt blev jag väckt av en av de två individer som gör mitt liv värt att leva. Den som väckte mig bär samma namn som min mamma och är väldigt lik henne på många vis. Så även om min mamma inte är hos mig fysiskt så lever hon genom mig och sina barnbarn.