Undrar är något jag gör konstant just nu. Undrar, funderar och oroar mig för allt och inget. Jag är sån av naturen men som gravid blir jag om än ännu mera analyserande, tänkande och grubblande. Ingen hit precis. Graviditet är inte mitt naturliga tillstånd. Jag vet att det är många som känner sig mer kvinnliga, mer vackra och mer "jag" som havande. Jag tillhör inte alls den kategorin.

Jag är givetvis överlycklig av att snart få ännu ett barn, men den fysiska förvandlingen som sker med mig är inget jag trivs med. Förutom att bli ett nervvrak och grinig medmänniska så känner jag mig enorm! Och det är inte bara inbillning. Min kropp lägger på sig mycket vikt och vätska som gravid, det var samma visa förra gången. Detta gör att jag känner mig stor och tung som ett kassaskåp. Och mitt vanliga tillstånd som aktiv och farfylld människa förbyts av att bli stillstittande och iaktagande. Vilket leder till att jag tänker mer, där jag sitter och så kommer känslorna av oro... Och så är den onda cirkeln igång!

MEN! Som tur är vet jag ju nu, second time around, att detta bara är pga alla hormoner och att jag snart kommer kunna vara mitt vaniga gamla jag igen när jag fött mitt barn och livets nya rutiner börjar bildas och fastna. Hur som helst, så är det ändå inget vidare att känna och må så här.

Jag pratade med min svärmor igår om detta; hur man upplever och känner sig som gravid. Hon hade älskat att vara gravid och just känt sig mer vacker än annars. Men hon sa att hon i vanliga fall var väldigt mager och tyckte om de kvinnliga kurvorna som graviditeten medförde.

Jag å andra sidan har redan tillräckligt med kvinnliga kurvor som icke-gravid. Och som det är nu, känns det att det blir för mycket kurvor och kvinnlighet. Men det är väl kanske så att man kan trivas bättre i sitt eget skinn om man bara lägger på sig 13 kg som höggravid, till skillnad mot om man drar på sig 25 kg - som jag gjorde förra gången. Kom inte och säg att jag åt/äter för mycket, för det handlar inte om det. Mycket bestod av vatten och i slutet var mina leder så vätskefyllda att jag inte kunde böja fingrarna samt tappade känseln i händerna. Inte kul.

Ännu har detta inte hänt denna gången. Hoppas på att slippa det - snälla be en bön för mig? Hitills upplever jag "bara" halsbränna, acne, andnöd, viktuppgång på 15 kg, oro, tappad sexlust, konstanta hungerskänslor (tack och lov att jag har lite disiplin annars hade jag varit ännu större än jag är) och en mycket obekväm känsla av att inte få plats i mig själv. Kändes precis samma förra gången.

Det är inte en dans på rosor att vara gravid för alla. Jag trivs inte alls. Och förstår heller inte varför alla ska måla det så rosenrött och sockersött kring att vara gravid?

Njut säger majoriteten också. Nej, njuter jag jag inte just nu. Men jag lovar, det kommer inte finnas någon annan som njuter lika mycket som jag när vårt nya mirakel finns på utsidan av min mage - istället för där inne.