Två veckor.

Imorn blir Tove-tott två veckor gammal. Vad fort det gått! Känns som 15 minuter sen jag satt höggravid på britsen i operationssalen och bävade inför ryggbedövningen inför kejsarsnittet. Men imorn är det 14 dagar sen.

Det går jättebra än så länge att vara mamma till två. Tove är en riktig sömntuta som sover jättebra i egen säng/vagga bredvid min sida av sängen. Jag har valt att både amma och ge ersättning. Det ger oss lite mer frihet känns det som. På så vis kan även pappa vara med och mata ibland och när det krisar med tid pga en otålig storebror så kan en flaska ersättning vara ens räddare i nöden.

Så både mat- och sovrutinerma fungerar bra, än så länge. Det är många som säger att det kan komma att förändras (vilket jag är fullt medveten om!) och att jag ska njuta medan detta varar. Jag njuter varje minut! Men jag tänker inte njuta mer just nu och gå oroa mig för att det ska bli jobbigt. Det känns skevt att gå och vänta på att sämre tider är på väg. Vad hjälper det? På vilket sätt blir det bättre nu av att gå runt och tänka på att snart kan detta ta slut och istället bli skitjobbigt? Är det inte typiskt svensk mentalitet på nåt vis? "Ropa inte hej innan du är över ån!!"

Blir det jobbigt så blir det det. Då får jag ta det då. Jag kan ju inte förebygga de dåliga tiderna genom att tänka på dem. Snarare får jag bara mer magkatarr av att gå runt och bäva för vad som kan hända - men troligtvis inte händer.

Jag njuter. Och tänker inte oroa mig för om detta ljuvliga ska försvinna eller ta slut. Jag tänker försätta tro på att det kommer fortsätta vara bra. Jag skriker "hej hej!" trotts att jag inte än över ån. Tankens kraft, mina vänner!


Kommentarer
Postat av: Smilla

Gullunge då! <3

Ha det bra :)

2012-04-11 @ 21:23:56
Postat av: Husfrun

Så söt. Och så lik storebror.

Du tänker helt rätt vännen.

Stor kram.

2012-04-12 @ 07:33:35
URL: http://villafreja.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0